- Project Runeberg -  Detta är verkligheten /
0033

(1980) [MARC] Author: Bertil Mårtensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - men molnen hade ännu inte börjat skocka sig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Luften blev klarare, på ett odefinierbart vis,
kallare, och solens glödande strålar blev än mer
glödande; när en plötslig vindil dök fram ur en
ravin eller kom neddansande utefter en bergssida,
var det som att samtidigt piskas av både eld och is.

En sällsam känsla:

bergskänslan.

Carli blev snart trött och måste stanna och vila allt
oftare. Ferd tycktes märka det och saktade farten,
men då blev Carli irriterad och skyndade på stegen
igen, fast det tog emot. Passet smalnade ånyo till
och väggarna höjde sig branta vid sidorna, ibland
syntes de böljande, bitvis taggiga, vågkamslika
formationerna som ett grått, stelnat hav, kluvet en
gång av en befallande röst, för all framtid.

Men tiden lekte i detta ruinernas hav. Tiden var en
sten, som tumlade ned, en knotig buske, en vindfläkt,
som yrde upp stoft i luften.

Tiden var en brännande känsla i bröstet, en smärta i
sidan, ett par allt mera domnande ben. Och bredvid
tiden red en flicka på ett djur och betraktade med
nästan förtjusta ögon denna frusna mardröm av grått
och svart och grått. Eller var det kanske bara som
han tyckte då han kastade ett förstulet ögonkast emot
henne då och då?

Hon var kanske skrämd, i själva verket, skrämd av
denne okände främling, skrämd av denna nya, osäkra
miljö.

En prinsessa i Denetah, berglandet bortom Stormarnas
Pass, var kanske inte en hovvarelse i samma grad som
en prinsessa i slättlandet Kamwarlu? Men –

Tankarna jagade runt inom honom, varvade sig med
smärtan i bröstet vid varje steg, steg och föll i en
oregelbunden rytm, liksom marken inunder honom.

Slutligen insåg han att han måste vila, att han inte
orkade längre, att han aldrig skulle springa ett
steg mer i hela sitt liv. Någonstans nere inom honom
viskade en röst att de hunnit tillräckligt långt in
för att vara säkra för upptäckt och då förmådde hans
vilja inte längre ...

Han stannade, på en plan fläck, invid en stig, som
de följt länge längs randen av det stup som själva
passet nu utgjorde vid deras sida, han stannade,
och världen runt honom virvlade


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:23:17 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verkligh/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free