- Project Runeberg -  Detta är verkligheten /
0035

(1980) [MARC] Author: Bertil Mårtensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - men molnen hade ännu inte börjat skocka sig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

marken. Sedan lade han sig raklång och stirrade upp i
skyn. I utkanterna av synfältet hade han diffusa grå
massor, men rakt upp en glasskimrande, blå avgrund,
som man kunde falla rakt ned i.

– I Kamwarlu kommer man säkert att hålla ditt
försvinnande hemligt, prinsessa. Man kommer att hålla
alla gränser spärrade för att någon förment brottsling
– som skulle ägt mitt signalement om man sett mig –
inte ska kunna undkomma.

En tanke dök plötsligt in i honom.

Tänk om någon av de människor han frågat skulle
avslöja honom. Förbinda den okände främlingen med sin
outsläckliga nyfikenhet, med den efterspanade. I så
fall skulle hans signalement verkligen bli spritt.

– Och din fader kommer inte att få veta att du
försvunnit. Men eftersom han säkert anar oråd på
grund av långvarigheten av din vistelse i Kamwarlu, är
det möjligt han vidtar åtgärder, för att få tillbaks
dig. Och då –

Han låg tyst en lång stund och hon satt bredvid, medan
Ferd, som redan betat i sig de friskaste grässtrån
som växte här makligt sträckte ut sig på marken för
att vila efter ett ansträngande dygn.

Hennes nästa fråga kom som en överraskning.

– Varför är du inte som andra, Carli?

Skyn däruppe. Man försvann i den, upplöstes till några vaga
förnimmelser av trötthet, kall mark och kylig luft, sol.

Och en mjuk röst, som ställde obesvarbara frågor.

– Inte som andra, frågade han. Hur då?

Bara för att vinna tid. Fast ingen tid kunde hjälpa
honom att finna ett godtagbart svar.

– Jag vet inte, svarade hon. Men, du är – annorlunda. Du
tycks inte höra hemma här, på något sätt. Fastän du talar vårt
språk som jag och utan brytning och fastän ...

Hon hejdade sig. Satt tyst en stund.

– Och så kallar du mig "du". Missförstå mig inte. Jag
tycker om det. Men ingen i Denetah eller Kamwarlu
skulle kunna komma på tanken att kalla en prinsessa
för du ...

Ett tunt moln kom glidande över den klara himlen med
ofattbar hastighet, för när man låg så här på marken kändes


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:23:17 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verkligh/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free