- Project Runeberg -  Detta är verkligheten /
0036

(1980) [MARC] Author: Bertil Mårtensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - men molnen hade ännu inte börjat skocka sig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vinden nästan inte alls. Det seglade förbi som en
snabb yacht, väjde skickligt för alla rev och försvann
bortom bergstopparna.

– Jag är kanske inte som andra, svarade han
försiktigt. Kanske. Flera har sagt det än du. Men
du behöver inte vara orolig. Inom en vecka kommer
du åter att vara på din faders slott och kunna se
tillbaka på det här som en mardröm.

Åter en lång tystnad. En vindfläkt. En molnslöja.

– En dröm, sade hon tyst. Kanske en dröm.

Det tog en stund innan han förstod att han sovit. Det
kändes i kroppen, på en domnad där i lederna. Det
syntes på himlen, som var mörkare, inte skymningsmörk,
utan eftermiddagsmörk. Djupare. Tätare.

Han satte sig upp och Ferd reagerade som vanligt och
betraktade honom med sina stora, outgrundliga ögon.

Flickan sov nu. Utsträckt på marken i skinndräkten
var det ingen risk att hon skulle frysa, än i alla
fall. Han reste sig och smekte Ferd om nosen, och
tungan kom ut, som alltid, vänligt blå.

Det var tid att recognoscera. De måste komma en bit
upp i bergen innan natten föll på. Han brydde sig
inte om att väcka flickan. Hon kunde sova tills han
kom tillbaka. Han mumlade till Ferd: – Ta vara på
henne nu, och sedan orienterade han sig. Klockan
kunde vara tre eller fyra.

Väster hade han nästan rakt fram, nu, då passet svängt.

Söder låg alltså på vänster hand.

Han följde stigen framåt några hundra
meter. Någonstans här borde enligt hans beräkningar
ett pass leda mot söder, en flik av detta pass,
som nu tycktes fortsätta rakt västerut. Men han
fann ingenting.

De hade tydligen inte kommit tillräckligt långt.

Han återvände. När han kom tillbaks till den lilla
plätten av planmark invid stigen, stod Ferd och
puffade med nosen på Denée, som precis när Carli kom
fram satte sig upp och gäspade.

Carli spände åter packningen på Ferd och flickan reste sig.

– Vi måste fortsätta nu, sa han, om vi skall finna
någonstans att övernatta innan skymningen faller. Den
faller snabbt häruppe, och det är redan långt lidet på dagen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:23:17 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verkligh/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free