Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - men molnen hade ännu inte börjat skocka sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Kom, sade han. Du kan gå nu. Ferd börjar nog bli
trött, och eftersom vi inte tycks vara förföljda ...
Han kastade en blick på hennes fötter och såg att
hon fortfarande hade ridstövlarna på sig.
– Men de där kan du inte gå med någon längre sträcka.
Han tog fram ett par skinnskor med mjuk stoppning. – Tag
på de här, så fortsätter vi.
Och det gjorde de.
Medan solen föll framför dem, fortfarande lika varm,
men inte längre så ljus. Och medan bergssidorna
långsamt mörknade och skuggorna började bli långa
och hotfulla igen.
De följde stigen och stigen var lång och
tycktes fortsätta i all evighet rakt in i
skymningslandet. Ravinen vid deras sida blev djup
och stundtals var stigen så smal att Denée föredrog
att gå längst in.
Bergssidan till vänster började efterhand att bli
allt gropigare och de tycktes nalkas ett stort system
av grottor.
Carli hejdade sig då och då utanför grottorna och
kisade in i mörkret, men fortsatte sedan igen, tills
han fann en grotta som verkade lämplig.
– Här kan vi stanna, eller hur Ferd?
Djuret protesterade inte, och med dess känsliga nos
skulle ett rovdjur, som eventuellt kunde dölja sig i
grottans djup snart ha blivit upptäckt. Åter spände
Carli av packningen och gav sig ut att samla bränsle
till en eld. Inom honom gnagde obehagliga tankar. Det
verkade inte som om det fanns ett pass mot söder. Och
ett pass måste de finna. Att ge sig upp i själva
bergen med deras utrustning var att begå självmord.
De skulle bli tvungna att fortsätta till de fann en
sydpassage av något slag. De hade inget annat val.
Men han nämnde ingenting om detta för flickan.
Ingen mening att oroa henne, innan han säkert visste deras
utsikter. Men han kunde inte hindra sina egna tankar ...
Så pass långt nere mellan bergen var det inte svårt
att finna torra små buskar. Efter en halvtimme
återvände han till grottan och gjorde upp eld. Denée
hade packat upp provianten och började nu tillaga
deras knappa måltid av torkat kött och hårt bröd. Av
sitt sparsamma förråd av vatten kokte de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
