Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - på andra sidan berget väntade passet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fågeln betydde inte så mycket för Carli, han borde kunna
fälla en till innan mörkret definitivt skymde himlen, men han
ville inte mista en pil till. Han släppte bågen på marken och
tog fram sin kniv och med alla muskler och nerver på spänn
gick han närmre. Katten krökte ryggen och väste. Den var nästan
lika stor som en panter och hade en tjock, ullig fäll med
stora, oregelbundna fläckar i orange. – Din tjuv, mumlade
Carli. Är du för lat för att jaga själv?
Djuret fräste ilsket, när han kom närmre. Carli var beredd
på att språnget kunde komma när som helst med överrumplande
snabbhet, men han var inte benägen att låta sig
överrumplas.
Det kom.
Med en tysthet som var förlamande höjde sig katten i
luften och flög rakt mot honom. Carli dök omedelbart åt sidan,
och djurets tassar missade honom precis, och medan han
hoppade undan stack han ut högerarmen och högg med sin kniv
i riktning mot djurets strupe. Han missade förstås, men slet
upp ett sår i bröstet på katten, som inte gick tillräckligt djupt
för att oskadliggöra den, men gjorde djuret rasande. Med ett
vrål tog det mjukt mark och studsade mot honom, snurrade
runt i luften med vidöppet gap.
Carli parerade igen, den här gången var han en bråkdels
sekund för sent ute, och en klo slet upp hans västra axel.
Medan djuret samlade sig till ett nytt anlopp och Carli mödosamt
återvann balansen för att inte störta ned i den väntande
avgrunden, insåg han att han i direkt kamp inte skulle ha någon
möjlighet att klara sig i längden mot ett djur, som var byggt
för att döda, han balanserade kniven i handen och när katten
precis lämnat marken och kom farande på nytt genom
skymningsdunklet som tungt koncentrerat, flammande ursinne satt
kniven redan djupt begravd i dess strupe och när det föll stod
Carli några meter bredvid och iakttog hur djuret tog mark,
klöste mot sin egen hals med högertassen och dog i en sista
konvulsion, liggande alldeles på randen till bråddjupet.
Tänk om han missat? Han brukade inte missa med sin kniv,
men tänk om ...
Han rös. Han hade inte haft en chans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
