- Project Runeberg -  Detta är verkligheten /
0049

(1980) [MARC] Author: Bertil Mårtensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - på andra sidan berget väntade passet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Han närmade sig försiktigt djuret – det kunde ännu vara
vid liv, simulera död, för att hugga när han kom nära inpå.
Men det gjorde det inte. Ögonen, de säreget runda, inte alls
kattlika ögonen var brustna och det fanns en slapphet i hela
kroppen, som var mycket påtaglig, nästan som en känsla, en
doft i luften, av död, försoning och frid. Carli böjde sig ned
och drog ut kniven – blodet vällde fram ur halspulsådern –
och en idé flög plötsligt igenom honom, när han såg den mjuka,
vackra fällen.

Han drog, med alla krafter, djuret längre in och sedan flådde
han det försiktigt. Fågeln hade han glömt bort, nästan.

Det hade blivit kväll, när han var färdig, och upptäckte den
döda fågeln, som legat orörd under kampen och den efterföljande
verksamheten – men nu mindes han den och anträdde
återfärden till deras provisoriska läger med en fågel i handen
och en rovdjursfäll slängd över axeln, en urbild av den jägande
mannen på väg till sin kvinna; om man bortser från att det
inte var hans kvinna alls.

Han hade varit borta länge. När han nådde lägret och dök
in ur natten i den skreva, där han som vanligt dolt elden,
möttes han av Denées ängsliga fråga: – Vad har hänt? – och av
Ferds mjuka nos, som undersökte hans bördor och sedan åter
drog sig tillbaka för att lugnad återuppta sitt förströdda
mumlande.

– Ingenting, svarade han Denée. Jag sköt en fågel och
dödade en panter, men ingenting annat. Sedan skrattade han,
litet ironiskt, litet ursluppet som ett barn som lyckats överraska
någon.

Nu såg Denée fällen.

– Åh, sa hon. Vad vacker den är. Jag får känna.

Carli skrattade igen.

– Var så god, prinsessa. Den är din, som en skänk av en
stackars fattig, beundrande jägare.

Och med en ironiskt ceremoniell rörelse drog han den av
sin skuldra och svepte den om henne, med den mjuka fällen
inåt.

Hon skrattade till åt hans skämtsamma påminnelse om
rangskillnaden dem emellan, rös litet också när hon tänkte på vad


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:23:17 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verkligh/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free