- Project Runeberg -  Detta är verkligheten /
0052

(1980) [MARC] Author: Bertil Mårtensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - på andra sidan berget väntade passet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för att hon är dum, och hjälplös. Tycker du det?

Carli log. – Nej.

Sedan flög en plötslig tanke igenom honom:

– Du har inga bröder?

Hon skakade på huvudet så att håret plötsligt dansade som
en gnistrande sky runt hennes ansikte.

– Nej. Det var min faders stora sorg, att han aldrig fick
någon son. Han ville jag skulle vara som en son. Jag fick nog
en ganska pojkaktig uppväxt, tack vare att jag saknade
bröder. Kanske är det därför jag inte är lik prinsessorna i
Kamwarlu, är – som andra. Men jag är väl lika mycket flicka som
de för den sakens skull?

Han såg på henne. – Jo, flicka är du verkligen.

Nu rodnade hon och de var tysta en lång stund. Månen
höjde sin lysande skära och trängde ut stjärnorna, men månen
var inget att frukta nu, dess ljus syntes honom inte hotfullt,
som det gjort fyra nätter tidigare, utan varmt och vänligt. Om
än på ett avlägset, likgiltigt sätt. Månen sände ut sitt ljus över
allt, månen var en givare för vilken det viktiga var att ge, inte
vem man gav. Månen var en givare som skänkte stulet ljus
åt natten och en glänsande lyster åt de klippor, som om dagen
var grå och saknade glans. De låg vid sin eld och lyssnade till
Ferds mumlande, som blev allt sömnigare.

– Varför gör han så där, frågade Denée.

Carli ryckte på axlarna.

– Vet inte. Han ligger kanske och funderar på något.

– Du, sa hon och reste sig på armbågen. Han gjorde något
mycket underligt medan du var ute och jagade.

– Hur då?

– Plötsligt blev han orolig och for upp och så rusade han
iväg, men när han hade hunnit några hundra meter vände
han om igen och kom tillbaks, som om ingenting hänt. Precis
som om han känt på sig, att du var i fara på något vis.

Carli såg bort mot Ferd. Det behövdes inte, min vän, men
tack ska du ha i alla fall, tänkte han.

Han fick inget svar, men han var säker att Ferd uppfattat
det. Att han uppfattade allt de tänkte, även om han inte
konverserade med dem, utan föredrog att hålla sig på sin kant.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:23:17 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verkligh/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free