- Project Runeberg -  Detta är verkligheten /
0062

(1980) [MARC] Author: Bertil Mårtensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ovädret varade tre dygn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kunde avgöra om det var en borg eller det bara var
bergssiluetten som gav en illusion av en borg.

– Denetah, sade Denée.

Hon hade kommit in, tyst, och stod och såg på tavlan
bakom Carlis rygg. Hennes röst var stilla, hänförd,
som om hon bragts till insikt om något, som hon
egentligen vetat alltid, men inte förrän nu riktigt
kunnat få grepp om.

Det fanns andra med, bilder av landskap, en intensiv
skildring av en blommande Kamfi-skog, så levande
att man kände dofterna från de prunkande blommorna,
så nära att man kunde ta på varje löv. Men bilderna
av bergen fängslade Carli särskilt. Det var som
om de uttryckte någonting som hade enorm betydelse
för honom, något som inte kunde formuleras i ord,
som inte kunde formuleras på något annat sätt än vad
penseln formulerat dem i ljusdagrar och färger.

Nästan matt gick han tillbaks ut, där den gamle satt
och målade, men gick inte fram till honom, utan satte
sig vid brasan och stirrade i lågorna, som dansade
upphetsat till ackompagnemang av vindens rytande.

Plötsligt lade Baalim ned sin pensel och sade,

– Kom hit!

Just då skakades huset av en våldsam stormhand och
ljudet av den gamles röst drunknade i orkanens tjut,
men Carli läste så tydligt på hans läppar vad det
var han sade, att han ändå tyckte sig höra den spröda
stämman uttala orden, och han reste sig, undrande.

När han kom fram till den gamle, pekade denne på duken
han just fullbordat och hans läppar textade: – Kamwarlu ...

Carlis ögon frös fast vid målningen. Den var en bild
av slottet i Kamwarlu, som han smugit sig in emot
några kvällar tidigare, målad ur minnet men med alla
väsentliga detaljer där: en bild av slottet i lätt
skymning så att alla stora fönster och gluggar var
upplysta, och fasaden förvandlad till en skimrande yta
i alla facklors sken – en bild av prakt utan innehåll,
maktlystnad parad med oförmåga att bära makt,
bländande balsalar och tomma hjärtan. Allt uttryckt
med en bild av en byggnad och med ett iskallt förakt
vilande över det glänsande slottet, allt uttryckt
med en skönhet som gjorde en andlös och slog

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:23:17 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verkligh/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free