Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - urmodern födde många söner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Urmodern födde många söner. En av dem var Marmer. Hans
panna var rynkad i djupa veck, som var som stora
bergskedjor och hans mage och rygg var som väldiga
landskap. Håret på hans bröst var som en jättelik
skog. Marmer vandrade länge, sedan han lämnat
sin moder. När han vandrat länge, greps han av en
fruktansvärd trötthet och lade sig att sova. Och hans
sömn var evig, mätt med människors mått. Och hans
jättelika kropp kallades av människor för världen.
I Begynnelsen var Elohir, ett land utan gränser och
lagar, styrt av människors godhet och sanningskärlek
allena. Då var varje dag som en evighet och varje
timma en välsignelse. Då härskade konung Tambul över
ett folk, som inte behövde någon härskare, och han
gladde sig åt detta och hade stor frid. Men trollet
Gir, som kallade sig skogsfolkets herre, hörde talas
om människornas lycka och beslöt sig för att göra
slut på friden i Elohir.
Han sände ut många av sitt folk för att sprida
missämja i människornas land. Och dessa predikade
många olika läror, och var och en av dem sade att
endast den som följde hans lära var god. Och de lärde
att den sanna lyckan inte finns att söka på denna
jord, utan i ett annat land, som kallades Himmel,
och envar sade att endast den som följde hans lära
kunde efter döden komma till det landet.
Men människorna lyssnade inte, ty de levde alldeles
för lyckliga för att befatta sig med sådant tal.
Då ingav Gir konung Tambul en dröm, som sade honom
att alla dessa läror som predikades skulle innebära
undergången för hans rike.
Och då Tambul vaknade, var han fylld av fruktan,
och han förbjöd genast dessa läror att predikas
mera. Men då greps människorna av harm över att
konungen beslutade i deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
