- Project Runeberg -  Detta är verkligheten /
0065

(1980) [MARC] Author: Bertil Mårtensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - urmodern födde många söner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

namn, som om de var barn, och i vrede över hans
förbud slöt sig många till de nya lärorna, och det
dröjde inte länge förrän Tambul störtades och riket
klövs i många delar, som utnämnde egna härskare och
var fiender.

Kriget föddes i rök och flammor.

Länder föddes, länder föröddes, städer brann.

Skeppen utrustades med kanoner – fästningar uppfördes
av fångar med sargade händer och blödande ryggar – nya
gränser formades under bitter strid.

Men då vaknade Marmer. Han väcktes av kanonmullret
och av kvinnornas klagorop och barnens gråt. Han
greps av raseri och hans ögon slungade eld och hans
panna rynkades i vrede. Då greps Gir av fruktan,
och med hjälp av trolldom försänkte han ånyo jätten
i sömn. Och elden i hans ögon falnade och han sjönk
åter ned till marken ...

Så sover han än.

Men en dag kommer Girs makt att svikta. Då kommer
Marmer åter att vakna, och i raseri över trollets
illdåd kommer han att bränna denne till aska med sina
ögons eld.

Sedan kommer han åter att sjunka ned i sömn. Fårorna
i hans panna kommer att slätas ut, och åter kommer
Elohir att uppstå, nu för att vara för evigt ...


Stormen hade börjat tystna och regnet hade upphört för
ett dygn sedan. Åskdundret hade dött bort i fjärran
och inga blixtar flammade i skyn.

De satt i den gamles stuga och lyssnade till hans
berättelse, och den spröda rösten tycktes dem som
ett minne från den tid då allt det hade skett, som
han berättade om.

När han nått slutet på sin berättelse, tystnade han,
men även i tystnaden tycktes hans röst fortsätta att
berätta sällsamma sägner ur forntiden för dem, och
de kände det som om den rösten aldrig skulle tystna
inom dem, utan alltid finnas där, när de gav sig tid
att lyssna efter den.

Hans apokalyptiska sagovision av bergens skapelse
fick för dem en påtaglig realitet. De satt ju mitt i
bergen, mitt i ett veck i jättens fårade panna. Tänk
om han skulle vakna ...

Carli försökte föreställa sig, hur det måste te sig, då en


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:23:17 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verkligh/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free