Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - urmodern födde många söner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bergskedja bildas, men hans tankar vek tillbaka ifrån
det glödande inferno, som hans inre blick utmålade
för honom.
Denée började plötsligt tala. – Baalim, om någon
erbjöd dig att komma till ett annat land och leva
dina sista dagar där, i stället för att leva ensam
bland bergen, hur skulle du då svara? Hatet regerar
inte alla människor och alla länder. Det finns säkert
många hov, där din siarkonst skulle skattas högt,
liksom dina målningar.
Den gamle funderade länge och muttrade något för
sig själv. Tydligen visste han inte riktigt vad han
skulle svara.
Frågan var oväntad, men ändå – kände han – så
betydelsefull, att den måste få ett uppriktigt svar.
– Baalim är en gammal man, sade han till sist,
försiktigt. En gammal man har svårt att bryta upp,
men det finns få ting som binder Baalim vid denna
dal. Hans gamla hat har bleknat. Hans ungdoms raseri
är dött. Han vet att kampen mellan det onda och det
goda ännu inte har kämpats färdig i denna värld. Men
aldrig kan han återvända till Kamwarlu. Ty minnena
skulle tynga honom mera där än någon annanstans. Nej,
aldrig återvänder Baalim till Kamwarlu. Inte ens
om det någon gång skulle komma att härska en klok
konung där.
Det var ett omskrivande svar, men tydligt nog. Och
Carli förstod vad det var Denée tänkt.
Ännu en natt sov de i den gamles stuga, och Denée
drömde oroliga drömmar om jättar som reste sig
och berg som flammade röda och gula likt facklor
och sotade skyn som stora träd och fick solen att
blekna. På morgonen, då de vaknade, hade ovädret
dragit helt förbi, om än skyn ännu inte var alldeles
klar. Ty den var jämn och fri från tunga ovädersmoln
och vinden var svag och klar.
Det var tid att ge sig av. Soldater som kände till
den gamle och hans stuga kanske redan var på väg
hit, för att undersöka om flyktingarna sökt skydd
där. Tidigt på morgonen spändes packningen på den
tyste, likgiltige Ferd, och sedan de tagit farväl
av Baalim och lovat honom att det här inte var det
sista han såg av dem, gav de sig iväg.
Baalim såg dem försvinna. De hade undvikit att tala om
vilka de var, men vem flickan var visste han. Han var inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
