Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Print (PDF) - On this page / på denna sida - urmodern födde många söner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höjd för att få en närmre titt på inkräktarna, och de rostade den över elden. Det var ett annat slags fågel det här - Denée kallade den en Rah - och köttet på den räckte knappt till en måltid åt dem båda. Men de drygade ut med torrproviant och det lilla Baalim envisats skicka med dem och kunde snart fortsätta, utvilade och styrkta av måltiden. Denée hoppade av Ferd och de minskade på takten nu, när det började att bära uppåt. Men det sluttade ganska jämnt och de kunde gå normalt, behövde inte klättra mer än en gång, då ett jättelikt flyttblock spärrade vägen för dem. Men även det var lättforcerat. Det blev eftermiddag och det började att skymma då de nådde in i passet, om man nu kunde kalla det ett pass, så de slog nattläger i skydd av en utskjutande klippa och beslöt att vänta med utforskandet tills nästa dag kom. Om passet fortsatte i den här riktningen skulle de, om några dygn, komma ut i Stormarnas Pass. Men - Alltid så många möjligheter. Aldrig någon visshet. Kanske, om, men, hoppas, anta. Aldrig veta. Bestämt. Ändå kände Carli en sällsam frid härute. Det var inte frånvaro av bekymmer, men en känsla av, att vad som än hände skulle de kunna handskas med det. De var inte hjälplösa, även om de inte kunde rubba berget. Det var en känsla av många möjligheter, av vidsträckta perspektiv, av vidgade horisonter. Och det var en känsla av ett helt annat slag - Först hade förhållandet mellan honom och henne varit spänt. Hon hade uppenbarligen misstrott honom, och han hade inte velat säga till henne mera än vad som var nödvändigt. Sedan, efter hans äventyr i grottan, hade allt slagit över i en yster förtrolighet - och nu, nu hade det blivit spänt igen, men en ny spänning, inte misstro, utan förväntan. När han hjälpte henne upp på toppen av flyttblocket var det som om en stark värme strömmade mellan hans händer och hennes, som fick dem båda att rycka till och dra sig tillbaka, skyggt. Och sedan, då de låg invid elden under klippan och stirrade upp mot skyn, som åter börjat klarna upp och glimmade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
