- Project Runeberg -  Detta är verkligheten /
0068

(1980) [MARC] Author: Bertil Mårtensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - urmodern födde många söner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

höjd för att få en närmre titt på inkräktarna, och
de rostade den över elden. Det var ett annat slags
fågel det här – Denée kallade den en Rah – och köttet
på den räckte knappt till en måltid åt dem båda. Men
de drygade ut med torrproviant och det lilla Baalim
envisats skicka med dem och kunde snart fortsätta,
utvilade och styrkta av måltiden.

Denée hoppade av Ferd och de minskade på takten nu,
när det började att bära uppåt. Men det sluttade
ganska jämnt och de kunde gå normalt, behövde inte
klättra mer än en gång, då ett jättelikt flyttblock
spärrade vägen för dem.

Men även det var lättforcerat.

Det blev eftermiddag och det började att skymma då de
nådde in i passet, om man nu kunde kalla det ett pass,
så de slog nattläger i skydd av en utskjutande klippa
och beslöt att vänta med utforskandet tills nästa dag
kom. Om passet fortsatte i den här riktningen skulle
de, om några dygn, komma ut i Stormarnas Pass.

Men –

Alltid så många möjligheter. Aldrig någon
visshet. Kanske, om, men, hoppas, anta. Aldrig
veta. Bestämt.

Ändå kände Carli en sällsam frid härute. Det var inte
frånvaro av bekymmer, men en känsla av, att vad som
än hände skulle de kunna handskas med det. De var
inte hjälplösa, även om de inte kunde rubba berget.

Det var en känsla av många möjligheter, av vidsträckta
perspektiv, av vidgade horisonter. Och det var en
känsla av ett helt annat slag –

Först hade förhållandet mellan honom och henne varit
spänt. Hon hade uppenbarligen misstrott honom, och han
hade inte velat säga till henne mera än vad som var
nödvändigt. Sedan, efter hans äventyr i grottan, hade
allt slagit över i en yster förtrolighet – och nu, nu
hade det blivit spänt igen, men en ny spänning, inte
misstro, utan förväntan. När han hjälpte henne upp på
toppen av flyttblocket var det som om en stark värme
strömmade mellan hans händer och hennes, som fick
dem båda att rycka till och dra sig tillbaka, skyggt.

Och sedan, då de låg invid elden under klippan och stirrade
upp mot skyn, som åter börjat klarna upp och glimmade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:23:17 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verkligh/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free