Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - denna fåra i Marmers panna var smal och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade Carli en underlig känsla av att de inte var
ensamma, att osynliga ögon följde deras väg. Men han
skakade den av sig, det var för orimligt.
Ända tills han en dag på en bergsrygg fick se två
gestalter som visserligen snabbt försvann, men ändå
inte kunde avfärdas som frukter av hans fantasi. Men
han sade ingenting till Denée.
(Vi är inte ensamma! Var försiktig!)
Ferds tanke dök plötsligt fram inom honom, och stärkte
hans visshet om att något var på färde. Men vad?
Bergsfolket?
Det gick rykten om att det bodde vilda,
människoliknande varelser uppe i bergen, men han
hade avfärdat det som en myt, som en saga i stil med
sägnerna om skogsfolket och trollet Gir.
Men nu –
(Vi kan inte undkomma! Vi är omringade!)
Han gick och väntade på att något skulle ske, men
denna dag hände det ingenting och de slog läger och
natten gled bort i stillhet.
Nästa dag. Gryning. Soluppgång och stillhet, fortfarande.
De åt och fortsatte sedan uppåt genom slingrande
bergskrevor som förut, Ferd bar större delen av
packningen nu. En spänning vilade i luften, som Carli
förnam, men inte Denée, eftersom hon inget visste.
Och därför blev hon så mycket mera överraskad och
förskräckt, när de vände runt en krök och bergsfolket
väntade på dem, just där.
De var mera människolika än Carli väntat sig och att
de inte helt gjorde mänskligt intryck berodde kanske
på att de var klädda i hudar, att de alla hade skägg,
att deras hår var långt och tovigt.
Denée tryckte sig intill honom. Ferd stod stolt
bredvid, fortfarande nästan likgiltig, på sitt
säregna vis.
Det var ett ögonblick av stelfrusen andlöshet. Carli
stod stilla och avvaktade, försökte pejla den
stämning som rådde, om det var hot eller endast
främlingsskap. Men innan han nått något resultat,
tog en i den vilda skaran ett befallande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
