- Project Runeberg -  Detta är verkligheten /
0080

(1980) [MARC] Author: Bertil Mårtensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - det skedde också till sist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

komplicerat och onödigt, när de hade honom i sitt våld?

Och ändå ...

Någon hade befriat honom. Det betydde att någon hade
något att vinna på att befria honom ...

De vände ned i en ny grotta.

... någon ansåg sig ha nytta av honom. Redskap
igen? Nej, han log, på ett onaturligt och ansträngt
sätt, inte mer. Nu tänkte han använda redskap ett tag,
till omväxling.

Men han behövde ju inte tala om det för dem.

Vilka de nu var.

Grottan stupade brant, de fick begagna ojämnheter i
golvet som trappsteg, så planade den ut igen, delade
sig – och de gav sig ned i en mörk gång. Luften var
rå och kall, golvet slipprigt.

Till sist kom de ned i ett litet rum, en grotta med
underligt plana väggar.

Grottmannen tecknade till Carli att stanna där,
och försvann vidare i en gång till vänster. Carli
tvekade och kramade kniven i sina händer.

Vad skulle nu ske?

Han fick vänta en bra stund, sedan hördes steg
i gången, steg av mer än en. Carli höjde kniven,
beredd på det värsta.

Men när han såg vem som kom, sänkte han handen och
bara stirrade, för det var en man som han själv,
ingen grottman – om än flankerad av två av dessa,
tydligen en eskort av något slag. Eller fångvaktare.

Men denna hans sista tanke vederlades med ens av
mannens omisskänneliga auktoritet. Han avfärdade
grottmännen med en guttural och kom fram emot Carli.

– Mitt namn är Athem, sa han. Och efter en kort paus:
– du är troligen förvånad över mitt utseende. Jag är
ingen marmer, även om jag växt upp här.

– En gång togs mina föräldrar tillfånga, precis som
du, och flickan. Jag var med. Mina föräldrar dödades,
men jag skonades av någon anledning och adopterades
av en marmerkvinna, som jag kallat min mor och som
jag en gång trodde var min mor också. Jag var bara
två år gammal.

Carli stoppade ned kniven i slidan och sträckte
fram handen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:40:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/verkligh/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free