- Project Runeberg -  Detta är verkligheten /
0081

(1980) [MARC] Author: Bertil Mårtensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - det skedde också till sist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


– Mitt namn är Carli, sa han.

Den andre fattade, tveksamt hans hand. – Underligt
sätt att hälsa det där. Marmerna spottar i golvet
framför varandra när de hälsar. Det tyckte jag var
självklart, förr. Men efter min vistelse i Kamwarlu, så ...

– Så det är därför ...

– Som jag talar ditt språk, ja. Jag var i Kamwarlu
i tio år, rymde som ung pojke från det här stället – fråga
mig inte varför – det var väl äventyrslusta – blev
antagen som snickarlärling på en plats där
man tog mig för en idiot som inte kunde prata,
sen togs jag om hand av en präst och lärde mig en
hel del. Och så beslöt jag mig för att återvända
och försöka reformera marmerna, störta De Högste,
vars perversa regim kostade mina föräldrar livet och
göra folk av ...

Han tystnade oförklarligt. Sedan började han tala igen:

– Tro inte de är några apor, även om de ser så
ut. Det finns marmer som är klipskare än de flesta
människor. Min – mor var ful som stryk efter mänskliga
normer, men jag minns henne som en snäll gammal gumma,
vars enda fel var att hon skämde bort mig kapitalt.

– Jag antar att du behöver min hjälp i din
revolution, sa Carli och log en smula ironiskt. Athems
monolog var avväpnande och Carli hade slappnat av
och kunde åter försöka bedöma situationen kallt.

– Du fattar snabbt, sa Athem, och tittade hårt på honom.

– Det måste man, om man vill överleva. Varför skulle
jag annars befinna mig här i stället för i en cell?

– Jag skall förklara. Marmer styrs av en samling
kräk som kallar sig De Högste och har så styrts
under lång tid. Och de styr med hjälp av skräck – en
inrotad skräck, som till och med jag själv känner av
ibland, eftersom jag har växt upp här. Min vistelse
i Kamwarlu har inte befriat mig ifrån skräcken. Den
sitter djupt ...

– Skräck för vad?

Athem rös, nästan omärkligt.

– Det får du snart veta. Grottorna sträcker sig
djupt ned i berget, där finns stora urholkningar,
av vilka en del är vattenfyllda – och där finns liv.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:23:17 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verkligh/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free