Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - de hade undanröjt den döde vakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De hade undanröjt den döde vakten och en av Athems män
hade tagit hans plats. Det skulle inte bli upptäckt
innan ceremonin. Tillbaka i sin cell tog Carli fram
kniven, försiktigt, och betraktade knivbladet som
glänste litet oljigt i väggarnas bleka sken. Hans
tankar var matta och förvirrade.
Grottmonster ...
Han försökte föreställa sig vad det kunde vara för
en varelse, och inom honom växte en bild fram av
en varelse med många ögon på långa stjälkar och med
bläckfisktentakler. Han fick en ohygglig vision av
hur dessa tentakler lindade sig om Denée och förde
hennes mjuka kropp närmare och närmare en käft med
många mandibler ...
Hatet flammade åter upp inom honom och dränkte
äcklet. Han beslöt sig att själv döda så många av De
Högste som möjligt. Han frossade i tanken på hur hans
kniv skulle borra sig in i deras eländiga strupar,
begrov all sin skräck och avsky i en vit flod av
rent, primitivt hat. Han var ett handjur som stred
för sin hona.
Men han skulle då i alla fall få se henne igen. Han
skulle få kämpa för henne. Hatet ersattes av en vild
glädje vid den tanken och i den sinnesstämningen föll
han till sist i sömn.
Han drömde att han klättrade uppför ett berg i extas
över sin styrka och ungdom. Han var världens herre,
redan, och nu skulle han bli herre över naturen
också, sedan han besegrat berget. Under honom bredde
länderna ut sig som ett leende ansikte med floder och
ängsmarker och skogar och snart skulle även berget
bli hans.
Han njöt av sina händers och armars styrka. Han hävde
sig upp, längre och längre och nu skymtade han toppen
däruppe, eldröd i solens sken, som ett segerbål,
en utmaning mot hans styrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
