- Project Runeberg -  Detta är verkligheten /
0088

(1980) [MARC] Author: Bertil Mårtensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - att se henne igen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



Att se henne igen. Hon stod där redan, mellan två
svärdförsedda marmer, i den mattskimrande grottan,
när de förde in honom med ett spjut mot hans nacke, så
att han inte skulle kunna utnyttja sig av att de låtit
honom behålla kniven. Han hade faktiskt också ett tag
desperat funderat på att rusa bort och försöka ta en
av de Högste till gisslan, och på det viset utverka
fri lejd, i stället för att bry sig om Athems plan,
som han tyckte verkade ihålig. Det var nästan som om
de hade kunnat läsa hans tankar.

Men allt detta glömde han, när han såg henne. Allt
suddades för ett uttänjt ögonblick bort ur hans
sinne, och för några sekunder var det som om de
var ensamma med varandra igen. Han fick en våldsam
knuff bort mot henne, ringen runt henne öppnades och
släppte igenom honom. Slöt sig sedan igen. De stod
plötsligt åter intill varandra, omgivna av spjut och
svärdsklingor. Han mötte inte hennes blick, vågade inte
låta sina ögon förråda hans osäkerhet, utan tryckte
hennes hand och försökte verka så förtroendeingivande
och självsäker som möjligt.

När han kände hennes hand i sin, när han förnam gensvaret
från hennes fingrar, som tycktes säga honom, – jag
är rädd, Carli, men beredd att hjälpa dig i det
ögonblick du är redo att handla – var det som om ny
styrka flödade till i hans muskler. Han var inte
ensam. De var två. Hon var inte någon värnlös börda,
som behövde skydd, utan en kamrat beredd att hjälpa.

Han släppte hennes hand och såg sig om. Grottan var
nästan stor som en sal, dess släta väggar reflekterade
sitt eget ljus med ett sällsamt, kusligt skimmer.

Två gångar ledde ditin. Dessutom fanns det en stor port
av sten, som upptog större delen av ena långsidan. Den var


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:23:17 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verkligh/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free