- Project Runeberg -  Detta är verkligheten /
0089

(1980) [MARC] Author: Bertil Mårtensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - att se henne igen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

synlig eftersom den var av ett mörkare material
än den omgivande väggen, men endast därför. Carli
kunde inte urskilja någon springa mellan dörr och
vägg, inte heller kunde han lista ut hur porten var
upphängd. Men det hela bevisade att marmerna inte var
så primitiva, som han trott, utan tydligen i stånd
till viss ingenjörskonst.

De väntade. Väggarnas skimmer tycktes tränga genom
allt, liksom en färgad vätska sipprar in i ett
poröst material och sakta förändrar dess färg. Carli
kände sig iakttagen. Han såg sig omkring, men kunde
inte upptäcka några ögon riktade emot honom. Det
var ljuset. Precis som om det var levande. Som
om det i själva verket var det, som härskade här
nere. Tyst. Oemotståndligt, skoningslöst.

Han rycktes loss ur sina tankar, när Athem kom in – precis
som han själv kommit in: en kniv dinglande
vid sidan (även den förgiftad?), ett spjut riktat
mot nacken. Det hade alltså gått som Athem förutspått
vid deras möte tidigare. Men, när Athem stod bredvid
honom, märkte Carli, att han var alldeles blek. Inte
som av fruktan. Snarare som av stor överraskning:
som om något han innerst inne befarat – men inte
velat acceptera som reell möjlighet – plötsligt
besannats. Athem var blek. Athem såg sig omkring,
som om han vägrade förstå var han befann sig, tog
sig för pannan, och plötsligt förstod Carli. Athem
hade inte menat vad han sagt, innan. Det hade varit
en fint, för att vinna hans förtroende?

Men vad det än varit, nu stod de här.

Sekunderna rann iväg.

Ingenting hände.

Carli försökte byta några ord med de andra, men svärdsklingor
höjdes omedelbart, en barsk röst röt något.

Han betraktade den stora stenporten. Det var ditin,
ditner, de skulle, det tvivlade han inte på.

Ett monster.

Men hur ser ett monster ut? Och hur förbereder man sig
på att möta ett monster, om man vet man endast kommer
att ha en kniv i sin hand vid mötet: man förbereder
sig inte alls.

Man försöker låta bli att tänka.

Han försökte, men kunde inte. Och hans tankar sprängde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:23:17 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verkligh/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free