Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - att se henne igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans jag till fragment.
Detta är orimligt. Detta är löjligt. Detta är groteskt.
Detta kan inte vara sant!
(Men vad är sanning? Det som sker. Och detta sker ...)
Sanningen måste vara vacker, tänkte han. Sanningen
måste vara något rent och ljust. Sanningen måste vara
hög klar luft och glittrande berg –
Inte dunkelt ljus.
Hur många sanningar finns det? Allt som kan ske är
ju sant. Och detta kan ske. Detta sker ju. Nu.
Carli kände hur hans identitet började upplösas. Han
var inte längre – vad?
Han såg på Denée och hon stod bredvid honom och hon
var långt borta och han ville sträcka ut en hand men
kunde inte nå henne ...
En väg. Endast en väg. Här och nu finns endast en
väg att gå. Ner i mörkret. Här är mörkret sanning.
För vilken annan väg finns det härifrån? Hans tanke
lekte med att göra en kupp. Den förgiftade dolken
gled in i hans tankar. Om han omärkligt drog fram den,
omärkligt, tyst rispade en av deras väktare ...
Han kunde kanske hinna döda ett par stycken, ställa
till panik, fatta Denée vid handen och rusa in i
någon av gångarna ... försvinna ...
Men porten betraktade honom och ljuset viskade:
du har inget val. Här är mörkret sanning.
Och nu hördes röster och steg. En procession trädde
in. De Högste. Och i deras släptåg: grottfolk, män,
kvinnor, barn ...
barn som med skräck och oförståelse stirrade på skådespelet,
en ny generation att fostras i fruktan och mörker ...
Och han var bara ett instrument. Och hon –
Soldaternas uppmärksamhet riktades mot De Högste. Han
tog omärkligt ett steg närmre Denée. En av De Högste började
tala. Myndigt, arrogant och hotfullt. Mängden stönade, suckade.
Det gutturala språket bildade ett orytmiskt ackompagnemang
till hans egna tankar. Soldaterna var spänt uppmärksamma.
En, flera skälvde av fruktan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
