- Project Runeberg -  Detta är verkligheten /
0093

(1980) [MARC] Author: Bertil Mårtensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - att se henne igen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Att gå den mörka vägen blind.

Han lyssnade, men hans hörsel vägrade tala.

Blind...

Om jag bara kunde se –

Minnet av ljus var så långt borta. Fanns det ljus
någonstans? Eller hade han bara drömt det? Var detta
verkligheten?

– Om jag bara kunde ...

Men du kan ju se, viskade en röst plötsligt inom honom, en
mjuk röst med många övertoner. Du kan ju se ...

Och det var sant. Han kunde se.

Det var inte som att se riktigt. Det var inte så
här det såg ut genom ögonen. Det var vetande mer än
synförnimmelse, ett vetande som var så intensivt att
det påminde om en synförnimmelse.

Men hur ...?

FERD! skrek han tyst i sitt inre. Jag vet endast
en som skulle kunna tänkas åstadkomma något sådant
här. FERD!? ÄR DET DU?

Inget svar. Hans inre var alldeles tomt.

Men fortfarande såg han.

FERD! tjöt hans tanke. För guds skull, lek inte med
mig! Om det är du så ...

(Javisst är det jag, Carli. Jag leker alltid. Det
är det enda vettiga man kan ta sig för i den här
tillvaron ...)

Men... hur ...?

(Det vet jag inte. Hur gör du när du tänker? Vet du
det? Svara! Eller försök att gå en gång och samtidigt
komma underfund med hur du bär dig åt. Du kommer
snart inte att kunna ta ett steg ...)

Men ... hur kan du vara här? frågade Carli. Han hade
helt glömt bort vilken fara han befann sig i.

(Jag kan vara överallt. Du förstår – jag är inte så
hopplöst beroende av mitt värddjur som du ...)

Värddjur? Är ferden inte – du?

(Nej, trodde du det? Ja, det är sant. Du vet inte. Nej
jag är inte ferden. Jag är alla ferdar. Jag är Ferd ...)

Varför flydde du ... jag menar ... ditt värddjur ...?

(Glöm det där med värddjur, om det blir enklare för dig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:23:17 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verkligh/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free