Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - att se henne igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Varelsen hade saktat farten nu. Känselspröt trevade i luften
framför den. Carli var dunkelt medveten om att han såg
någonting nu, som han aldrig i normala fall kunnat se med
bibehållen sans. Något inom honom – Ferd? – förträngde
känsloreaktionen, förvandlade honom till en robot, gjorde
hans reaktioner automatiska, dirigerade dem. Varelsen
hade sonderat terrängen och kom nu framåt igen.
Carli avvaktade rätta ögonblicket. – NU!
Han balanserade kniven i handen, en bråkdels sekund
senare ven den genom luften och borrade sig in i
varelsens vidöppna gap, där den slet upp ett litet
sår i det mjuka köttet innanför käkarna. Varelsen
reagerade inte omedelbart, kom framåt med ökande
hastighet – och Carli drog sig tillbaka.
Men så stannade den tvärt och sjönk till marken.
Dofterna av FÖDA var nära nu, nära och
starka. Varelsen hejdade sig och trevade med sina
känselspröt för att mera exakt kunna lokalisera
dofternas källa, sedan fortsatte den framåt med
vidöppet gap.
Plötsligt förnam den en stickande känsla i gapet,
men dofterna var för starka för att något skulle
kunna distrahera. Men plötsligt försvann benen under
den. Den kunde inte röra sig längre. Varelsen saknade
förmåga att reflektera över det faktum att den inte
längre kunde röra sig. Hade den haft ett centralt
nervsystem hade den dött omedelbart, eftersom dess
andningsfunktion hämmats och hjärtat stannat.
Nu saknade den hjärta. Dess ganglier var vitt
förgrenade. Endast ett hade än så länge nåtts av
giftet.
Dofterna var så nära och starka. Klorna hade inte
nåtts av giftet.
De famlade i mörkret.
Käkarna rörde sig –
FÖDA.
Carli betraktade varelsen utan känslor, fixerade de
köttiga utväxter på dess lurviga huvud, som kanske
en gång haft funktion som ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
