Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - att se henne igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Spröten trevade i riktning mot honom.
(Carli! Vet du vad Athem tänker på nu?)
Nej, hur skulle jag kunna –
(... skall förmedla det till dig! Lyssna!)
En ström av tankefragment och bilder:
Han måste ha dödat monstret i alla fall – giftet måste
ha verkat – han måste ha lyckats döda fast vi inte
kan se – nu kan jag störta de Högste utan problem – men
först MÅSTE JAG DÖDA HONOM, så enkelt, bara en
rispa i skinnet – hans kniv sitter begravd någonstans
i monstret, han är värnlös – bara en rispa: sedan
är flickan min ... har inte haft en människoflicka
på flera år – blev galen bara jag såg henne – måste
DÖDA honom – DÖDA –
Carli snurrade runt. Athem stod några meter längre
upp. I sin hand höll han kniven, beredd att ge den
fatala lilla rispan.
Nu kom han sakta nedåt grottan, gick i mitten med
armarna utsträckta för att fånga upp Carli där denne
stod, längre ned. Men Athem visste inte att Carli
var beredd. Han visste inte att Carli kunde se.
Han räknade med att fånga sitt offer i överraskning.
När Athem passerade honom böjde sig Carli ned och
tryckte sig intill grottväggen. Athems arm passerade
strax över honom.
Athem fortsatte. Intet ont anande.
Carli förstod plötsligt vad som skulle hända. Han
ville plötsligt skrika en varning, trots att den
andre velat döda honom, men hans mun låste sig och
han såg stum hur Athem med armarna utbredda som till
hälsning klev rakt in i den hungriga varelsens gap ...
Sedan blev allt mörkt.
Långsamt kom han till sans. Hans syn hade
försvunnit. Runt honom var allt mörkt. Inom sig kände
han en saknad. Ferd hade försvunnit. Han tog ett
par steg, orienterade sig efter markens lutning och
skyndade uppåt i grottan. – Denée, sade han. – Denée.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
