Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - redan! De hade inte väntat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Redan! De hade inte väntat att det skulle ske på länge
än. De måste ha legat avdomnade flera timmar. Porten
rörde sig långsamt. De hann precis resa sig och rätta
till kläderna innan grottans ljus föll in över dem,
i sig själv matt, men för dem, efter underjordens
kolmörker, nästan som klar dag. Utanför stod
alla marmerna och De Högste, som inväntade en ny
bekräftelse på sin makt.
Grottan skulle visa sig vara tom. Folket skulle ge
ifrån sig skrin av fasa. Ytterligare strafftal skulle
hållas och maktinnehavet skulle på nytt vara säkrat
för lång tid.
Men det blev inte så. För första gången var grottan inte tom.
Carli mötte Denées blick. Hon såg bort. Plötsligt var de
åter främlingar, efter sitt våldsamma känslorus.
Men nu var uppgörelsens stund kommen.
Carli steg först ut.
De Högste stirrade som om de sett en vålnad, folkmassan
gav ifrån sig ett samfällt skri, som om det varit monstret som
kommit ut och inte en människa.
– Ja, vi kom tillbaka, ropade Carli.
Det blev plötsligt alldeles tyst. Allas ögon riktades emot De
Högste i avvaktan på vad dessa skulle göra. Carli greps av
plötslig fruktan att deras maktposition skulle vara för fast rotad,
att folkets skräck skulle vara så inpräglad att den inte
kunde besegras. I så fall var deras öde beseglat, trots allt.
Den av De Högste som lett ceremonin tidigare, sansade
sig först. Han röt en barsk order och pekade på Carli
och Denée. Några soldater lösgjorde sig ur mängden.
Men de tvekade. De ville inte. De såg sig om, som
om de sökte stöd hos de andra för att vägra.
Carli grep tillfället.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
