- Project Runeberg -  Detta är verkligheten /
0109

(1980) [MARC] Author: Bertil Mårtensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - det skarpa dagsljuset i bergen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

av tjock päls, och han mindes att han undrat över
det. Men nu förstod han. Den skulle ju även fungera
som sovsäck. Och utrullad rymde den gott och väl två
personer, även om det blev trångt.

Så genialt, egentligen. Så genialt att det nästan
blivit deras död, men nu var det problemet ur
världen och han väckte Denée, och berättade litet
osammanhängande för henne om sin upptäckt.

När hon vaknat så pass att hon förstod vad det var
han talade om, såg hon länge på packsäcken/sovsäcken,
och sade:

– Det blir förstås litet trångt.

Och så blev hon med ens alldeles röd. Han förstod
genast vad hon menade. – Du behöver inte vara orolig,
mumlade han förvirrat, jag skall inte röra dig,
om du inte själv ...

Han tystnade. Hon var också tyst. De var tysta båda.

Tills hon sade:

– Då är det väl lika bra vi kryper till kojs nu,
så är vi desto piggare i morgon. Det börjar visst
bli kväll nu.

Hon började klä av sig först, knäppte upp jackan och
byxorna. Han vände sig om och började också fumla
med sina kläder. – Du får nog ta av dig alltsammans,
viskade hon. Här är nog inte plats för några kläder
i den här malpåsen. Och här är varmt tillräckligt.

Hon var alltså redan klar.

Snabbt drog han av sig sin undertröja och byxorna
och huttrande av köld kröp han sedan ned i värmen
hos henne.

Det var som om detta på något vis var fullkomnandet av
något, som byggts upp inom honom den här tiden. Det
fanns inget osannolikt i situationen. Det hela var
oundvikligt. Det var nu det måste ske, och det måste
ske just här och just på detta sätt.

Han kysste hennes hår, som fallit fram över ena
axeln, ned över hennes bröst. De omfamnade varandra
stilla, andaktsfullt. Värmen fick de båda kropparnas
trötthet att dunsta bort. De hade inte bestigit en
bergsrygg. De hade legat här, alltid. De skulle ligga
här, alltid. Detta var något de alltid sett fram emot
och något som alltid skulle leva kvar inom dem. Hans
läppar vidrörde hennes hals.



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:23:17 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verkligh/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free