- Project Runeberg -  Detta är verkligheten /
0114

(1980) [MARC] Author: Bertil Mårtensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - han låg och betraktade en solstrimma

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


– Vi får vara försiktiga.

– Ja. Det är bäst att undvika att komma ned i själva
passet så här långt borta. Hoppas den här bergsryggen
är tillräckligt jämn för att vi skall kunna följa den.

– Vi har en garnison förlagd strax bakom en krök av
passet. Har vi väl kommit dit kan vi få eskort resten
av vägen. Jag undrar vad som det blev av Ferd. Jag
saknar honom.

– Det får vi nog aldrig veta, ljög Carli, som bestämt
sig att respektera Ferds hemlighet.

De kunde gå nästan en kilometer längs bergsryggen,
innan de mötte sitt första allvarligare hinder. En
djup klyfta. Men längs bergssidan löpte en smal
klipphylla och efter en nervpirrande halvtimme och
med ett starkt rep som livlina hade de tagit sig
över. Därefter kunde de åter nästan obehindrat ta
sig fram några hundra meter, innan de stötte på nästa
hinder. Det var en brant bergvägg, kanske ej mer än
tio meter hög, men helt slät och omöjlig att bestiga.

De rastade och åt litet av sin proviant.

– Vi blir tvungna att ge oss nedför bergssidan
nu, sade Carli. Vi hinner nog inte ned idag, och
förresten är det dumdristigt att ta sig ända ned i
passet förrän vi har garnisonen inpå oss.

Denée pekade.

– Ser du kröken därnere. Bortom den tror jag vår
garnison ligger. Men jag är inte säker, för jag har
ju aldrig sett det härifrån.

Hon tittade intensivt nedåt, funderade.

– Jo, fortsatte hon sedan. Det måste vara där.

Med solen i nacken började de klättringen nedåt. Det
var svårare att klättra ned än det varit att ta sig
upp från andra sidan. Men nedåt kom de, i alla fall,
även om de rörde sig mera framåt än nedåt. Solen
försvann bakom bergsryggen, som redan tornade upp
sig över dem. Det blev kallt. Det blev fruktansvärt
kallt. En tunn vind silade in genom kläderna och stal
all värme. Mörkret föll.

De fortsatte i det tätnande mörkret tills de lyckats finna en
plats, som erbjöd skydd undan vinden. Carli tömde packsäcken
och efter några nakna sekunder i köld låg de tillsammans


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:40:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/verkligh/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free