Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karman kunde inte på rak arm säga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ridande på sin ferd, något tiotal meter efter honom.
De nådde en sluttning, och där stannade djuren och
snurrade runt, precis som om de ville säga, – Se där ...
Carli och Denée såg, hur alla de andra ferdarna
därnere med snabba kast befriade sig från sina
ryttare och skingrades. En del kom upp emot
flyktingarna, en del rusade nedåt passet och var
snabbt försvunna. Carli log, han önskade att han
kunnat få se Karmans min, när hela tillvaron vände
sig emot honom. För männen från Kamwarlu återstod en
mödosam, lång vandring. Alla skulle nog inte nå hem.
Och för Carli och Denée återstod endast att bege
sig den återstående sträckan till Denetahs garnison,
där de skulle få eskort resten av vägen in i landet.
Denée hoppade av sitt djur och löste upp banden om
Carlis ben. Sen började de långsamt ritten, följda
av några av de andra ferdarna, som av en outgrundlig
anledning slutit sig till dem.
(Jag är mån om mina värddjur, Carli. Jag vet de kommer
att trivas i Denetah ...)
Du har hjälpt oss mer än en gång. Vi hade aldrig
klarat oss, om det inte varit för dig, tänkte
Carli. Är det av vänskap, eller för att upprätthålla
balansen – eller bara för att det roat dig ...
(Det har nog varit litet av varje. Du
är intressant. Jag har studerat dig. I själva
verket vet jag nog mer om dig, än du själv vet,
just nu. Men knappast för att upprätthålla någon
balans. I så fall endast lokalt. Jag vill inte att
mina värddjur skall användas i strid. Jag vill inte se
maktgirighet och ondska triumfera. Naturligtvis. Men
mest av allt har det förstås varit för att det roat
mig. Monstret i grottan var en anakronism. Dess
existens var lidande. De Högste svältfödde det,
för att hålla det vaket ur den letargi, som annars
skulle präglat en så primitiv varelse. Cabals psyke
har jag studerat en gång, och jämfört med honom
var monstret sympatiskt. Det finns inte så många
alltigenom osympatiska människor, men Cabal är en av
dem. Det var helt enkelt oundvikligt att jag skulle
hjälpa dig. Och det har varit ganska intressant,
på sätt och vis.)
Jag –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
