- Project Runeberg -  Detta är verkligheten /
0123

(1980) [MARC] Author: Bertil Mårtensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karman kunde inte på rak arm säga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


(Du behöver inte känna någon tacksamhet. Jag har
hjälpt dig för att det roat mig. Alltså står jag
i lika stor tacksamhetsskuld till dig som du till
mig. Det räcker att du betraktar mig som en vän,
och mera vill jag inte.)

Och så var han plötsligt borta igen.

De red uppåt passet.

Åter föll det grå i hans belägenhet över Carli. Skulle
han säga det till henne? Nej, inte än. Inte än.

De red tysta länge; sedan sade hon, som om hon anat hans tankar:

– Vad kommer att hända oss, nu?

Varför skulle hon fråga?

– Jag vet inte, mumlade han bittert, för att vinna tid.

– Jag vet inte vad du vill, Carli. Men jag vill ha
dig. Även om det innebär att jag måste lämna Denetah
och komma till Kathir ...

– Det kan du inte. Du ärver ju tronen i Denetah.

– Åh ... men då ...

Det var lika bra han sade det.

– Jag måste återvända, sade han.

– Vill du inte ha mig?

– Jo! utbrast han. Men jag måste ändå återvända. Det
är inte mig det beror på, utan något annat, som inte
har med oss att göra.

– Kommer du tillbaka, någon gång?

Han ljög. Han sade, – jag skall försöka.

Det lät falskt, ihåligt, tunt. Och det var som om hon
märkte att det inte var sant. Att han aldrig kunde
komma tillbaka.

De var tysta resten av färden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:40:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/verkligh/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free