Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carli hade ägnat kvällen åt att berätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att tro att det finns.
Han gjorde en gest uppåt. – Ser du stjärnorna. Mitt land ligger
ännu längre bort än stjärnorna ... ännu ... längre ...
Plötsligt och oväntat log hon. – Jag förstår. Jag
skall inte fråga mer. Det är sent.
Han fattade hennes hand.
– Ja, svarade han. Det är sent.
De skildes. Hon gick till sina rum och han till
sina. Hon hade sina rum i en slottsflygel.
Ljusen i slottet släcktes. Endast i tornen runtomkring
lyste det. Han satt vid fönstret och väntade. Till
slut slocknade det även hos henne.
Han gled ur de dyrbara kläder som konungen
förärat honom, klädde sig lika lätt som den första
natt han kommit till henne. Öppnade försiktigt
fönstret. Lyssnade.
Det var tyst. Vinden hade gått till vila.
Han gled ut.
Nattluften var kylig, ännu kyligare här än i
Kamwarlu, men även här var dofterna berusande och
värmande, koncentrerade i den stillastående luften
i slottsparken.
Strax under fönstret löpte en smal gesims. Men väggen
var beväxt med en kraftig klängväxt, som påminde
om murgröna. Han höll sig fast i dess slingrande
grenar och gick långsamt, steg för steg bortåt längs
gesimsen. När han såg ned kände han en lätt yrsel,
men han såg inte ned mer än en gång. En kvart senare
stod han utanför hennes fönster.
Det var öppet.
Han tittade in men såg endast mörker. Försiktigt
klev han in. Precis när han satt ned båda fötterna,
fattade en hand om hans ansikte, så att han tappade
andan, och pressade sig mot hans näsa. Han kände en
stark doft. Det var ett krossat Kamfi-blad.
Han famnade omkring sig med händerna, fann något mjukt
och silkeslent och drog det intill sig. Det var hon.
Hennes hand försvann. Han kände den om ryggen. De
kysstes. Hennes bröst spände mot hans.
Han föll på knä och hans händer gled upp under hennes
nattdräkt och hans läppar följde efter. Hon kved stilla. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
