- Project Runeberg -  Detta är verkligheten /
0138

(1980) [MARC] Author: Bertil Mårtensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - det var tradition

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



Det var tradition. Efter avslutningen skulle man tåga
i procession till Kliniken. Så hade ens föräldrar
(han brukade ibland tänka på sina spermagivare på
det där gamla, affekterade sättet) gjort en gång
och så skulle man själv göra och ens – barn. Men
inom sig kände han ett motstånd. Han ville inte tåga
dit i procession. Han ville gå själv, när han själv
ville, när han kände sig manad, i stället för att
komma som ett neutrum i en boskapshjord. Det var
bara barnsligt trots, och han försökte förakta sig
själv för det. Men det gick inte. Han hade fått sitt
kort. Han var myndig. Han fick göra som han ville,
men konventionens tryck var hårt. Han måste på något
vis rationalisera fram en förklaring. Han stod inne på
toaletten för sista gången, kände sig våt och fuktig
över hela kroppen. Hade till och med litet huvudvärk.

Där hade han det.

Han hade ont i huvudet, så han skulle vänta ett par
dar. Det var en dålig och orimlig ursäkt för huvudvärk
kunde botas på några sekunder med ett piller. Men det
fick duga. Det var ju bara för honom som ursäkten var
avsedd. Han tänkte inte gå ned till de andra. Han
tänkte vänta här, tills han var säker på att de
gått. De skulle inte märka hans frånvaro. Hans vänner
skulle ha gjort det, men de tillhörde inte hans grupp.

Han betraktade sig själv i spegeln.

Varför är du så förbannat dum, mumlade han.

Varför skall du alltid vara annorlunda?

Varelsen på andra sidan spegelglaset betraktade honom
hånfullt tillbaka och svarade förstås inte.

Han väntade.

Och väntade.

Till sist smög han sig försiktigt ut, följde trappan nedåt som
ledde till aulan, beredd att ta till flykten ifall han skulle höra


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:23:17 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verkligh/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free