Note:
This work was first published in 1980, less than 70 years ago.
Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- det var tradition
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
reda ut hans problem var dolda bortom en grå, hård plasthinna.
*
Nästa dag tog han en kapsel och tryckte in
en kombination på måfå. Den förde honom med
sig in i stadens blodomlopp, det komplicerade
nät som genomvävde hela jordens civiliserade
ytskikt. Målmedveten, omedveten om att dess mål var
meningslöst och okänt, gled den lilla farkosten fram
genom plasttunnlarna, utan att någonsin sakta in eller
stanna. All trafik centraldirigerades av ett komplex
datamaskiner och kollisioner var omöjliga. Han drev
genom stadens kapillärer i sin lilla blodkropp och
försökte glömma. Men ju mera han ansträngde sig att
glömma, att sudda ut, desto klarare och skarpare i
konturerna blev hans problem.
Han hade ett problem, som enligt alla logiska sätt
att se på det, inte var något problem.
Och det var liksom detta som var kärnan i hans problem.
Eftersom problemet inte existerade, fanns det heller
ingen lösning. Men han kunde inte vara rationell. Att
vara logisk var i det här fallet att acceptera
andras logik.
Han hade ingen egen som alternativ, men innebar det
att det inte fanns något annat alternativ?
Ett svagt surrande ljud i kapseln blev som en del
av hans tankar, och när kapseln plötsligt stannade,
var det som om all hans tankeverksamhet plötsligt
upphörde, och det tog honom några sekunder att komma
in i verkligheten igen.
Kapseln sprack och han steg ur och såg sig
omkring. Den hade stannat i en stor hall. Väggarna
var utsmyckade med samma typ av illuminerade mönster,
vilka växlade i alla tänkbara nyanser, som andra
delar av staden, ja, hela jorden. Programmerade
mönster, omsorgsfullt utvalda enligt de ekvationer,
som datapsykologerna kommit fram till en gång i tiden,
då psykologisk grundforskning fortfarande bedrevs,
då ännu inte alla problem hunnit bli lösta. Mönster,
som byggdes upp, kulminerade och upplöstes,
pastellorgasmer av ljus.
Var befann han sig?
Mängder av korridorer med vita (!) väggar löpte inåt. Vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 13:40:17 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/verkligh/0143.html
