- Project Runeberg -  Detta är verkligheten /
0146

(1980) [MARC] Author: Bertil Mårtensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - när han visade upp sitt kort för robotögat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det var som en ny värld.

Och det var det ju också. En värld i världen.

Kliniken.

Han tittade nedåt korridoren och nu såg han dess
slut. Korridoren slutade vid en stor port. Det fanns
inga alternativ. Bara den där stora porten, märkt Q4,
vilken svängde upp, när han kom närmare och visade
sig vara dörren till en stor hiss.

När han stigit in, stängdes dörren mjukt och lika
mjukt föll golvet nedåt i en sugande rörelse,
i oupphörlig acceleration. Sedan stabiliserade
sig allt. En lång stund kunde hissen lika gärna ha
stått alldeles orörlig, fast den i själva verket med
hög fart rusade nedåt i underjorden. Sedan började
inbromsningen, lika mjukt, och så stod den slutligen
åter stilla. Samtidigt gled dörren tyst upp.

Han hade väntat sig ånyo en lång, kal korridor.

Men han steg ut i ett myller av människor och korridorer
och trottoarband, som transporterade dem i olika riktningar.

Han tittade på sitt kort.

D-19.

Såg sig omkring.

D-19 var en korridor och ett band i mängden. Han hoppade
på. Här var han i alla fall inte ensam.

Nu skulle han enligt kortet av i sektion 5 och där åter visa
upp sitt kort vid en ny reception.

Sektion 5?

Det var ju här!

Han hoppade av, tornade klumpigt emot någon, som råkade
stå i vägen, mumlade en förvirrad ursäkt.

Var låg receptionen?

Han lokaliserade den och gick ditåt, visade upp sitt kort för
det stora robotögat och fick en ny lapp.

På lappen stod. Rum 10. Var god vänta.

*



Han var inte ensam i rum tio.

Det fanns redan ett tjugotal väntande därinne, när han
kom. Inga av dem tycktes känna varandra. Inga samtalade.

Tystnaden var kompakt, och han kände sig som en inkräktare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:23:17 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verkligh/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free