- Project Runeberg -  Detta är verkligheten /
0149

(1980) [MARC] Author: Bertil Mårtensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - när han visade upp sitt kort för robotögat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Han skulle lägga sig ned och somna, och somnografen
skulle kartlägga hans drömmar. Dessa skulle sedan
vidarebefordras till en computer, vilken skulle
basera hans första dröm på dessa data. I denna dröm
skulle han, precis som om det varit verklighet, få
uppleva det han innerst inne alltid hade drömt om att
få uppleva. Under tiden skulle hans kropp förvaras i
en behållare, liksom fostret en gång brukat förvaras
i sin livmoder.

Han skulle lägga sig ned här, någonstans.

När han vaknade upp nästa gång, skulle det vara
i en drömvärld. Men han skulle inte veta det. Han
skulle tro att alltsammans var verklighet så länge
drömmen varade.

Han kände sig på en gång både spänd och lugn,
likgiltig och nyfiken. Man sade hans nummer och
han lät sig föras till en säng och sträckte ut sig
där. Huven sänktes och hans huvud gled in i den.

– Slappna av, sade en röst.

Långsamt märkte han hur han blev dåsig. Det kändes
skrämmande, för det var något utanför hans egen vilja,
men också skönt.

Dis –

Konturer som upplöses. En känsla av något som gräver
långt, långt nere inom en.

Mörker. En genast bortglömd känsla av att tid
förflutit.

En förnimmelse av uttunning, som om något upplöstes
och gled bort och något annat förtätades och tog
dess plats.

Därefter åter mörker. Men ett naturligt mörker.

Sömnens varma dunkel ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:23:17 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verkligh/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free