- Project Runeberg -  Detta är verkligheten /
0151

(1980) [MARC] Author: Bertil Mårtensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - en solstrimma föll in

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kunna kalla fram den, om han ville.

För vilken gång i ordningen visste han inte, tänkte
han: Om man bara fick veta någonting i förväg.

Att bara bli placerad någonstans, som en schack-pjäs,
vars vidare öden skulle bestämmas av spelets regler.

Han skulle förstå, vad som var hans uppdrag, när
tiden var inne. Och det skulle ske snart. Han hade
blivit placerad i en nyckelposition, han var själv
en nyckel, nyckeln till vad som skulle hända. Det
var något han måste fullborda eller förhindra, för
att den historiska utvecklingen i den här världen
skulle bli i enlighet med Centralens planer, och
på dessa planers fullbordan berodde Balansen, den
kosmiska Balans, vars upprätthållande var hans och
de andra tidsagenternas uppgift. Det hade något med
entropi att göra, men varken han eller hans kamrater
i agentkåren, som var av oändlig omfattning även
den, liksom Centralen och dess arkiv var i princip
oändliga, hade fått någon ingående utbildning i
frågan. Det ansågs irrelevant. Det enda de behövde
veta var att Balansen måste upprätthållas – att det
var en fråga om Universums existens – de var bara
redskap. Om än precisionstillverkade.

Han granskade sina falska minnen. De var ganska
omfattande. De rymde en bild av Kathir, en hel mängd
falska upplevelser och äventyr, en fond att ösa ur
om någon skulle be honom berätta om sitt land.

Det var en behaglig identitet han fått. En sympatisk
ung ädling från ett litet, men inte obetydligt land,
som låg tillräckligt långt borta för att man inte
skulle kunna ifrågasätta hans uppgifter, som säkert
var korrekta i minsta detalj, förresten.

Centralen slarvade aldrig.

Han satte sig upp i sängen. Det var skönt. Allt
var skönt. Solen som slickade hans ansikte, var
skön. Utsikten över slottsträdgården var skön. Det
skulle inte bli ett otrevligt uppdrag, det här.

(Inom honom viskade en liten röst: men det är de ju aldrig.
Du är ju psykiskt konditionerad för den här miljön ...)

En stund senare var han påklädd. Han fingrade nyfiket på
det fina tyget i sin tunika. Hans falska minnen sade honom att
han var uppväxt i dylika kläder, men de hade ännu inte fått

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:23:17 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verkligh/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free