0152 (Detta är verkligheten)

Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - en solstrimma föll in

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

riktigt fast grepp om honom. Det var något inom honom
som sade honom, att de inte skulle få det heller,
att han den här gången skulle förbli sig själv mer
än brukligt.

Han gick bort till fönstret och öppnade det. En
söt doft slog emot honom. Det var doften från
Kamfi-träden, stark, nästan berusande, intensiv,
men inte kvalmig. Där nere gick vakter två och
två. De bar stora yxor med långa skaft, lutade emot
axeln. De flata bladen sände gnistrande ljusreflexer
som ett glitter. Solen var stark. Det var ganska sent
på förmiddagen.

Vad skulle han göra nu? Han letade i sitt inre. Äta
frukost, förstås, men sedan.

Det var tomt. Uppenbarligen skulle han handla på
eget initiativ. Varför inte göra en rundtur på en
ferd nedåt staden? Slottet låg, visste han, i en stor
Kamfi-park, som nästan var en skog av doftande träd,
i utkanten av huvudstaden i Kamwarlu, som hade samma
namn som riket. På ena sidan fanns staden. På andra
sidan, en dagsritt bort, kanske, fanns bergen. Vad
var det som gjorde det så betydelsefullt att det
ingick i hans minnen? Nej, det var inte det att det
ingick i hans minnen, som var det besynnerliga. Det
besynnerliga var, att han fäste sig vid det.

När han lämnade sin kammare, var hans hjärna fylld
av bisarra spekulationer över hans uppdrags natur.

Vid middagstid red han ut från slottet. Vid stallet
hade man beredvilligt lånat ut ett djur till honom,
och han fann, att det gick lätt för honom att lära sig
rida det. Ferd, hette djuret. Det sade hans minnen
honom. De sade även att en ferd var en sällsynthet i
Kathir. Om någon observerat att han inte var riktigt
van - som vanligt var han mycket, för att inte säga
onödigt, misstänksam - vid djuret, hade det alltså
sin enkla förklaring. Allting passade ihop, som det
brukade göra. Den här världen var ett pussel och han
var den saknade pusselbiten.

Och ett färgrikt och grannt pussel därtill.

Slottet var en praktbyggnad, obefäst, eftersom det låg mitt
inne i landet, endast bevakat av palatsvakterna som ständigt
patrullerade. Han inbillade sig att hovintriger och lönnmord

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sat Nov 21 04:32:03 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> http://runeberg.org/verkligh/0152.html

		Detta är verkligheten / 0152 (1980) Author: Bertil Mårtensson Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|