Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - nästa dag meddelade han en av tjänarna på slottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nästa dag meddelade han en av tjänarna på slottet att
han fått bud hemifrån och genast måste ge sig av. Han
var bara en ädling bland många och dessutom från ett
avlägset land, så att om han gav sig av kunde knappast
göra någon misstänksam. Det faktum, att han inte
hade något eget riddjur – något som fick honom att på
allvar ifrågasätta Centralens noggrannhet – gjorde,
att han måste gå ned till själva staden. När han
ridit, hade det bara tagit några minuter, men nu tog
det en god stund. Och han kände sig litet förödmjukad,
när någon ryttare sprängde förbi honom. Om någon
av dem såg honom, måste de finna det faktum att en
ädling gick högst remarkabelt, men han förlitade
sig på att ingen skulle ta notis om honom. Och det
verkade inte heller som om någon gjorde det.
Under hela eftermiddagen vandrade han runt
i staden. Han måste göra sig av med sina
adelskläder. Han måste skaffa sig ett riddjur. Det
fanns ett flertal raser att välja bland – men Carli
hade fastnat för en ferd – en ferd skulle han ha. Det
var säkert det snabbaste djuret här. Och han kunde
verkligen ha behov av ett snabbt djur.
Han sökte upp en klädeshandlare och undrade om
denne kunde förse honom med lämplig klädsel för en
lång jakttur uppåt bergen. Mannen betraktade honom
tvivlande – uppenbarligen var inte jaktturer uppåt
bergen en vanlig sysselsättning – men nickade. Vi
är två som skall ge oss ut, fortsatte Carli. Så
jag kan få två hela uppsättningar med ombyte. Vi
tänker stanna ute ganska länge. Det finns inte mycket
till jaktmarker, där jag kommer ifrån, fortsatte
han, vänligt, men litet nedlåtande, som en förfinad
adelsman från ett förfinat hov kunde tänkas tala om
en mera primitiv trakt – och han spädde på litet med
att fråga ut köpmannen om vad det fanns för slags
vilt i bergen. Uppenbarligen spelade han sin roll bra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
