Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - han satt upprätt och stirrade framför sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han satt upprätt och stirrade framför sig, men utan
att se någonting, utan att höra någonting, omedveten
om sin egen existens, endast medveten om en sak:
Det hade bara varit en dröm. En illusion. En
hägring. Den upplevelse han törstat efter under sitt
korta liv, hade visat sig vara blott en hägring, hade
upplösts till töcken. Han tyckte redan att alltsammans
förlorat sin verklighet, som när man vaknar ur en
dröm, glider ur dess värld in i en annan värld, utan
att förstå vad som egentligen sker, när drömmens
tankar plötsligt upplöses och avslöjar sin brist
på logik och sammanhang. Det var som att plötsligt
upptäcka att man blivit en helt annan människa. Man
minns fortfarande, men minnena tillhör en inte, de
kunde lika gärna ha varit något man läst i en bok,
något man hört talas om, sett på film.
En dröm.
En artificiellt konstruerad hallucination av en
datamaskin, baserad på alla hans innersta drömmar
och förhoppningar.
Han kunde inte tänka, han kunde inte förstå, han
befann sig i ett tillstånd, ett statiskt tillstånd,
som han inte kunde bryta sig ur och som han inte
velat bryta sig ur om han haft någon vilja.
Det var som att sitta och betrakta en tavla, utan att
kunna förstå vad den föreställer, men med en gnagande,
förfärande känsla av att man borde göra det, att det
i själva verket är mycket enkelt, att man är onormal,
sjuk, som inte förstår.
Han betraktade sig själv som en fixeringsbild. Det var
det enda han kunde. Men han visste inte om det. Han
visste ingenting. Han var ingenting. Grundvalarna för
hans existens hade visat sig vara stoft och han satt
i en öken lik en förtorkad eremit, som utan att veta
om det uppnått nirvana.
En dröm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
