- Project Runeberg -  Detta är verkligheten /
0168

(1980) [MARC] Author: Bertil Mårtensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - jag måste ha någon att prata med

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skräck för att kunna komma ut ur den brinnande
byggnaden, hans egen kropp.

Hans tankar rusade fram och tillbaks utefter förnuftets
väggar och de blev allt vildare och alltmer skräckslagna.

Är detta att bli galen?

Han satte sig. Han reste sig. Han gick fram och tillbaka.

Han satte sig.

Han försökte tänka på något annat, men hans hjärna var
en datamaskin, som endast programmerats för en tanke.

Och den var han inte mogen att acceptera eller förstå, än.

Och ändå hade han hela jord civilisationens
förströelsemedel inom nära räckhåll. Han behövde bara
säga vad han ville ha – om det nu var en film, ett
musikstycke, en bok – och inom någon minut skulle han
få vad han önskat. Hela mänsklighetens kulturella arv
fanns att tillgå. Men han visste inte vad han skulle
välja. Han visste inte om han ville välja någonting.

Det kunde ändå inte hjälpa honom. Ingenting kunde
hjälpa honom.

– Jag vill ha en bok, sade han plötsligt. En riktig bok.

Med omedveten ironi svarade en röst honom:

– Det finns många böcker, var god specificera!

Uppfordrande, men inte ovänligt. Tjänsteaktigt, men ändå
inte servilt. Vad skulle han svara? Han visste ju inte ...

– Det kvittar, sade han, tag en i högen.

Datamaskinen var inte programmerad för ett sådant
svar. Den valde att betrakta uttalandet som osagt.

Tystnad.

Varför blir det allt verkligare inom mig? Jag är
snart rädd att lägga mig att sova. Jag vet inte var
jag kommer att vakna.

Kamwarlu, Marmerbergen, Denetah ...

Denée.

NEJ! Du får inte tänka.

– En antologi gammal poesi, sade han. Mycket gammal.
Vad finns det att välja på?

Utan att reflektera började rösten räkna upp en massa
namn: Konstantinos Kephalas, Palgrave, Sørensen, Kirij, Amis ...

En del var namn han kände igen ifrån Skolan. Andra hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:23:17 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verkligh/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free