Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - jag måste ha någon att prata med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han aldrig hört förr. Och rösten malde på i det
oändliga. Om han inte hejdade den skulle den räkna upp
varenda antologi gammal poesi som fanns bevarad, och
dess definition av gammal var troligen vittomfattande.
Kirij hade t. ex. gett ut en samling samtida asiatisk
lyrik år 2342, om han mindes rätt. Kephalas var mer
än tusen år äldre ...
– Stopp, sade han trött. Jag vill ha en antologi,
som innefattar dikt från alla tider. Ett urval från
alla länder.
Rösten teg. Precis som om den blivit trumpen över att
han avbrutit dess mnemotekniska bravurnummer.
Sedan återtog den:
– Centralbiblioteket kan projicera alla dikter i
dess arkiv. Definition kan ske efter första strofrad,
första bokstav, författare, tillkomstår ...
– Och, fortsatte rösten, som om den beviljade en
stor nåd, – det är tillåtet att bläddra i valfri
period ...
Han hörde det knappt. Ja, tänkte han, jag måste vara
galen, annars hade jag för flera dagar sedan gått
till Kliniken och blivit undersökt och botad. Om man
nu kan bota mig ...
Varför har min sjukdom aldrig blivit upptäckt
vid testerna? De är ju ofelbara. Det fick vi lära
i Skolan.
– Jag kan bläddra, sade han tankspritt. Hans
upphetsning hade lagt sig för stunden. Men den kunde
flamma upp igen, när som helst.
Han sade ett årtal och en bokstav och ena väggen fick
liv och blev mattglödande.
Årtalet blev synligt i svarta siffror. Sedan kom
bokstaven: F. Stor, den fyllde nästan hela väggen.
Men är jag sjuk?
Han tänkte hela tiden på sin situation, som sin
"sjukdom", men han visste, att innerst inne
ansåg han sig inte sjuk. Det var bara en form av
självbedrägeri. Tio dygn kvar, tänkte han, Tio dygn.
Inom loppet av dem måste du finna en lösning.
Måste.
Väggen bläddrade. Dikter fyllde den, försvann, avlöstes av
nya, i en aldrig sinande, alfabetiskt ordnad ström. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
