Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - det var så enkelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kan man älska någon man bara mött i en dröm?
Någon som inte finns ...
Han slöt ögonen och plötsligt fanns hon där hos
honom, och han satt andlöst stilla och vågade inte
röra sig, för att bilden inte skulle bli rädd och
försvinna. Till sist måste han andas och då spred
sig som en svällande ring av koncentriska cirklar
och hon var borta.
Han tittade ned i det djupa vattnet, och såg endast
sin egen bild.
Han sade:
– Jag vill höra musik.
Genom känsliga, osynliga mikrofoner vidarebefordrades
hans röst till ett litet dataganglium, som vaknade
till liv och väntade på att det skulle få reläa en
order till Datacentralen.
Men ordern dröjde.
Jag vill höra något gammalt, tänkte han. Med riktiga,
gamla instrument. En drömvärld i toner.
Hans minne letade sig genom den musikhistoriska
h-kursen. Han sökte sig förbi Brennan och Hagen,
ned genom århundradena, förbi Ky och Vasij och Webern
och Stravinskij.
En drömvärld i toner. En saga.
EN SAGA.
Han sade det högt, och angav tidsperiod, för att
inget missförstånd skulle uppstå.
Våningens lilla hjärna reducerade hans ord till kod
och vidaresände dem till Datacentralen. Ett otroligt
komplicerat maskineri som helt saknade rörliga delar,
trädde i funktion, musik flödade med ljusets hastighet
genom ledningar och endast några sekunder efter det
han hade sagt orden klingade den ut i rummet. Och
han försjönk i grubbel, försökte utnyttja musikens
suggestionskraft till att göra det omöjliga möjligt
för en kort stund.
Men långsamt flöt en tanke upp till ytan i hans sinne,
en revolutionerande, men obetvinglig tanke:
Om han skulle skriva en bok ...
Nedteckna sin dröm i skrift.
Jag kan säkert göra det bra, tänkte han. Jag har ju
upplevt det, som om det var verklighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
