- Project Runeberg -  Detta är verkligheten /
0179

(1980) [MARC] Author: Bertil Mårtensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - när han vaknade

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



När han vaknade hade han en diffus känsla av att ha
drömt någonting, men han kunde inte minnas vad.

Och han brydde sig inte om det.

Drömmar är ju bara drömmar.

Och den tanken fyllde honom för första gången
inte med sorg, utan med en annan känsla, ett slags
resignation. Han var trött. Han kände sig mycket
trött. Hans hjärna var tom.

Den innehöll inte en tanke av betydelse.

Han tittade på den lilla pappersbunten, och han förnam
en dunkel motvilja mot att röra den. Som om han, om
han befattade sig med den, måste acceptera en tanke,
som var honom outhärdlig.

Var hade hans entusiasm av igår tagit vägen?

I går hade han känt sig som ett geni.

Men nu –

Han reste sig upp och ställde sig bredvid det lilla
bordet, där bunten låg, han tittade ned på den.

Drömmar är bara drömmar.

Och ord är bara ord.

Det han åstadkommit igår var inte längre något
tjusande, eggande, förtrollat. Det var bara en lång
sekvens av ord. Ord som i sin tur bestod av bokstäver.

Det var ju ingenting alls.

Bara – ord.

Han borde ha förstått med detsamma att det inte var
någon lösning på hans problem. Hur skulle han kunna
kalla fram sin älskade ur drömmens värld med hjälp av
ord? Ord kunde inte fånga en bråkdel av hennes väsen,
som han upplevt det. Hur många ord han än använde,
hur ingående han än skildrade henne: det hela skulle
ändå inte bli något annat än en samling ord på ett
papper. Och man kan inte älska ord på ett papper.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:23:17 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verkligh/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free