Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - tyst. Avlägsen. En rörelse bland vita dimmor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tyst. Avlägsen. En rörelse bland vita dimmor, som
ständigt dansar runt i en stel dans – bortom en
antydd struktur, en stad av linjer och ytor, som
långsamt växer och skiftar form, ytorna spelas ut
mot varandra, linjerna är kraftfält, som kämpar och
förenas – man anar en vilja bortom, någon som söker,
någon som letar i ett oändligt material av former
och klanger – men vad söker han? – han vet det inte,
han är blind, hans händer är hans ögon, men de är så
stumma och allt är så formlöst – en blå linje reser
sig mot en skimrande bakgrund, för att falla samman
i en kaskad av benvitt stoft – under en pulserande,
oåtkomlig rytm – utmanande – trotsig – jag är svaret
men jag tiger i en labyrint av oscillerande kristaller
– faller nu, djupt nedåt, fångas upp, bärs av skiftande
moln uppåt på nytt genom virvlande linjer – allting
är plötsligt frusen vila, men påtvingad – en hand som
söker värme, men den möter endast tvådimensionella
plan, som stänger den inne – ytorna runtomkring
mörknar, nu är allt svart – det finns endast en
punkt, en liten, lysande punkt, som vandrar i intet;
en sugande alldimensionell tomhet; en oformulerad
tanke, som hänger kvar som i ett plötsligt fokus,
medan allt annat bleknar bort och den underliggande
rytmens puls stelnar – en efterklang av tystnad ...
Han satt stilla.
Varför faller bitar av min verklighet in i ett
mönster, när andra inte gör det, inte passar in?
Musik, diktrader – drömda tankar ...
Men omkring står verkligheten och vill inte växa
samman med mig, den står utanför.
Han lät de renande klangerna av Colmans tredje symfoni
dröja kvar inom sig. De tvättade bort hans känslor, hans kropp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
