- Project Runeberg -  Detta är verkligheten /
0204

(1980) [MARC] Author: Bertil Mårtensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ett rum. Ett bord. En man som tittar upp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

filosoferna tänkte sig ju något sådant.

– Ja, tillvaron är besynnerlig. De hade på sitt
sätt rätt. Anaximander med sitt "obegränsade".
Panteisterna med sin vision av gud och universum
som en enhet. Kanske är urämnet "gud". Vem vet. Vi
vet fortfarande inte vad det är. Vi forskar ännu,
men vi har ringa hopp att någonsin få veta det.

– Vi? frågade Carl. Vilka är vi? Och varför hela
denna apparat med att inbilla människorna, att de
drömmer, när deras upplevelser är lika verkliga som
de själva?

– Vi ... är de oberäkneliga ... de som klarar den
sista testen. De som vill deltaga i vårt gigantiska
arbete, att skapa en ny mänsklighet och att fortsätta
utforskandet av tillvarons väsen. För vi kan ju aldrig
säga att vi nått slutet. Vi kan aldrig vara säkra på
någonting. Vi måste ständigt vidare ... och vidare ...

De satt tysta en lång stund.

Inom Carl förlöstes alla de gångna dygnens grubbel och
det var som om skummande tidvatten sköljde tillbaka
och lämnade honom orörlig på en strand, och en lång
stund låg han stilla, som en uppspolad trädstam, men
sedan vaknade han och tittade uppåt stranden och där
bredde blommande ängder och skogar ut sig och skyn
var blå och han hörde fåglars rop ...

– Men du, sade den andre, plötsligt, – är inte
intresserad. Du har potentialen rent intellektuellt,
men du är inte känslomässigt intresserad. Möjligen
känner du en viss nyfikenhet, men du hör inte hemma
bland oss. Du är inkrökt i dig själv, det enda som
existerar för dig är en drömvärld – som till sin
själva natur är anti-intellektuell. Naturligtvis vet
jag vad du upplevde i din dröm – jag har ekvationerna
här – och jag förstår inte vad det var som fascinerade dig
där ... vi är två främlingar, som inte kan förstå varandra ...

– Vad som fascinerade mig ... jag vet inte ... men att leva
ett liv, ett riktigt liv, att älska ...

Åter satt de tysta.

– Men du svarade inte på min fråga. Varför hela
denna stora apparat för att dölja för människorna,
att deras upplevelser är verkliga, att de, när de
drömmer, upplever verkliga händelser, hur fantastiska
de än må tyckas?


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:23:17 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verkligh/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free