- Project Runeberg -  Detta är verkligheten /
0207

(1980) [MARC] Author: Bertil Mårtensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ett rum. Ett bord. En man som tittar upp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hit till vår värld. Ibland gör de det inte. Kanske
kan det förklaras med att dödsdriften inom dem tagit
överhanden. De har valt en värld, där de var dömda
att gå under. Detta är inget onaturligt. Vi har helt
enkelt bara förverkligat något som funnits latent inom
människan i alla tider – förmågan att göra dröm till
verklighet. Du måste förstå detta – vi bedrar dem – men
vi gör dem lyckliga – detta ÄR utopia. En människa
från vår värld är immun mot alla sjukdomar, sår läker
snabbare på honom och han lever mycket längre än vad
människor gjorde förr, när de levde ett – naturligt
liv. Och observera detta: de flesta återvänder inte
till samma drömvärld två gånger. Vi förändras ständigt
– även de – beräkneliga – och därmed förändras också
våra drömmar, våra önskningar. Därför kan jag säga
dig, att du inte kommer att bli lycklig, varaktigt
lycklig, i din värld.

Carl hånlog blekt åt det sista. Hur kunde han säga det
så bestämt? Det var löjligt. Samtidigt förundrade han
sig över allt vetande han absorberat under den gångna
– var det en, två, tre ...? – timmar, förvånade sig
över att han inte drunknat. Men han hade sugit åt
sig allt som en svamp och kände sig inte det minsta
förändrad. Det var som om han bara fått bekräftelse
på något han länge vetat, något som funnits latent
inom honom själv.

– Världar utan gräns ... mumlade han.

– Vi kommer att sända dig tillbaks till din värld. Du
hör inte hemma här. Du hör inte hemma någonstans. Men
vi skall göra vad som ankommer på oss. I sista hand
är det dig själv det beror på.

Carl frågade, – Vem är du egentligen?

Den andre log. – Jag har ingen officiell position
i den del av vår värld, där du hittills vistats. En
del av oss har det. Kanske den läkare du såg, när du
vaknade upp, var en av oss. Men alla är det inte. De
flesta i den personal som sköter allt vad robotar
inte kan sköta, är speciellt utvalda, emotionellt
mycket stabila individer. De är – beräkneliga, men de
vet. Och ibland tar även de en dröm, som semester,
som avkoppling. Ja – som jag sade – jag är ledsen
att det skulle utlöpa så här ...

– Du är ledsen och jag är lycklig, sade Carl. Vem av oss som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:23:17 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verkligh/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free