- Project Runeberg -  Detta är verkligheten /
0208

(1980) [MARC] Author: Bertil Mårtensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ett rum. Ett bord. En man som tittar upp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

har störst rätt att vara någondera, återstår att se ...

– Åh, fortsatte han, en sak till: jag vill inte att
ni förändrar mitt psyke, när ni – jag vill vara den
jag är nu ... med mina minnen intakta ...

– Jag antog det. Här är kortet. Koordinaterna finns på det.
Vi har en litet speciell avdelning för sådana som du ...

En genomskinlig barriär skilde dem plötsligt. Carl
reste sig. Men på sätt och vis, tänkte han, är vi ju
ändå bröder.

Han sträckte fram sin hand, genom barriären, och den
andre sträckte fram sin och de möttes som över en
avgrund – känslan av en varm, svettig hand i hans egen
återkallade Carl till medvetande om att den andre bara
var en människa, trots allt, liksom han själv ...

– Farväl, sade han.

Den andre behöll hans hand i ett fast grepp. Det
fanns inte längre någon barriär. Bara de två och
oändligheten.

– Du är en dåre, en omogen idiot – men lycka till.

– Tack.

Deras händer skildes.

Barriären föll ljudlös.

Carl vände sig häftigt om och gick och när dörren
stängdes bakom honom sade han ett tyst farväl till
den värld, som varit hans under så många år. The end
is where we start from ...

– Jag kommer, viskade han tyst. Jag är på väg ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:23:17 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verkligh/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free