Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - när han vaknade upp igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han talade med, utan en sällsam kollektiv varelse,
i vilken det här djuret bara var en cell. En fråga
formade sig inom honom ...
– Är det här ...
(Nej, det är inte samma djur, som följde er upp i bergen.
Men du kommer att få träffa det djuret snart ...)
– Vad är du?
(Jag är ... Ferd? Jag är – jag. Vill du jag skall
beskriva mig själv? Du är lustig. Jag kan inte svara
på något annat sätt. Vad är ett jag? En serie minnen
och egenskaper ... jag kunde fråga dig detsamma. Vem
är du? Vad skulle du kunna svara på det?)
Han satt tyst. Kände sig som ett tillrättavisat barn.
(Vad ett "jag" är – det är en fråga, som innefattar
alla andra frågor. Det är omöjligt att ge ett
svar. Vad är existens?)
– Den frågan strävar man efter att besvara i den
värld, som jag lämnat, svarade Carl.
(Så håller de sig sysselsatta, åtminstone.)
Han log.
– Men du sade en gång, att jag var intressant. Är
jag fortfarande intressant?
(Sade jag? Kanske det. Visst är du intressant. Allting
är intressant. Det är det enda man kan säga om
tillvaron – den är intressant.)
Carl reste sig. Han gick bort till djuret. När han
närmade sig, höjde det huvudet och betraktade honom
outgrundligt.
Han sträckte ut en hand och smekte det, strök längs
den smidiga ryggen, och djuret mumlade något.
(Han tycker om dig.)
Och plötsligt var det som om det uppstått ett vacuum
runt honom. Ferd var borta igen. Var?
Han svingade sig upp på djurets rygg, och utan
att han behövde mana på det, gled det tyst nedåt
grässluttningen.
Medan han red, funderade han över den värld han
lämnat. Det var ju ännu inte ett dygn sedan det
skett. Men det föreföll som en evighet.
Han kunde helt enkelt inte fatta, att det var den värld som
han växt upp i och levt i större delen av sitt liv. Och det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
