- Project Runeberg -  Detta är verkligheten /
0220

(1980) [MARC] Author: Bertil Mårtensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - när han vaknade upp igen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

egentligen inte underligt. För strängt taget, trots
att det var "hans" värld – kände han den mindre än
han kände denna värld, som också var hans.

Hur mycket av sanningen fick jag veta?

Och – varför fick jag veta någonting alls? Det var ju
egentligen inte nödvändigt för dem att förklara något
för mig. Sedan de eliminerat mig genom sin – test,
kunde de ju ha skickat iväg mig, utan att förklara
någonting. Och ändå –

Kanske var det av broderskap.

För jag var ju på sätt och vis deras broder. Vi var
av samma slag. Och likheten mellan oss var större
än skillnaden.

Kanske.

(Med din bakgrund skulle du helt enkelt inte kunna
fatta vad som görs just nu – inom konsten – inom
vetenskapen ...)

Med min bakgrund!

Var det sanningen du fick veta? Eller var det bara
en bild, så att du skulle kunna ana den sanning som
du saknade bakgrund att förstå?

I Skolan lärde vi endast mycket elementär matematik
och fysik. Varför? För om jag haft andra kunskaper
hade jag kanske reagerat annorlunda på deras – test?

Rittens rytm gav åt hans tankar en säreget gungande
puls. Tankarna kom i takt med djurets steg.

Svaret på hans fråga dök plötsligt upp:

– De vågade inte lära oss mera. För om de lärt oss
mera, hade vi kanske räknat ut hur det förhöll sig
på egen hand. De visste inte var de hade oss. Vi var
alla irrationella faktorer.

De kunde inte lita på oss, beräkna hur vi skulle
handla. Och vi var alla otestade.

De var rädda för oss.

Handlade de rätt, tänkte han. Har de gjort rätt?

Bedömde de mig rätt?

Du blir aldrig lycklig någonstans. Du är oberäknelig.

Men vem vet hurudan jag varit, om jag fått h-kurser
i deras matematik, i deras fysik, i deras psykologi?

Du är ett offer för dina egna impulser ...

Vem vet vilka impulser jag fått då?

Och oundviklig, skrämmande uppenbarade sig frågan:


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:23:17 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verkligh/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free