- Project Runeberg -  Detta är verkligheten /
0223

(1980) [MARC] Author: Bertil Mårtensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - när han vaknade upp igen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var som att mötas för första gången.

Hans hjärna var med ens alldeles tom. Vad skulle han
säga? Vad skulle han göra? Hans mun var alldeles torr.

Med en känsla av att han måste göra någonting,
gled han av djuret och stod på marken. Efter en
stund – en minut eller några timmar – gjorde hon
likadant. Ett tiotal meter bort höjde sig ett träd,
vars skugga nästan nådde ända fram till dem. Han
gick mot trädet och hon följde honom, djuren följde
också efter, så långt att de kom in i skuggan, sedan
stannade de. Men han fortsatte in under grenverket,
in i den grotta, som det bildade, ett mjukt mörker,
som stängde ute solen.

När han nådde trädet, vände han sig om och väntade,
och hon kom sakta mot honom. Grenverket släppte ned
en ljusglimt, som flammade till som en snabb gnista
i hennes hår.

– Du kom tillbaka.

Hennes röst fick honom att glömma allt annat.

– Ja ...

Hon kom närmre och de satte sig på marken, bredvid varandra.

– Hur länge sedan är det jag försvann? frågade han.

Och hon tyckte inte det var en underlig fråga att ställa, utan
svarade enkelt, – tre veckor ...

Stillhet. Vinden fläktade runt dem och spelade på trädet,
som på en stor lyra.

Och plötsligt vände hon sig mot honom och frågade:

– Vad är du?

Hennes hand låg orörlig i gräset bredvid honom. Han
fattade den, lyfte den uppåt, betraktade den
forskande. Hon skälvde till.

– Jag vet inte, svarade han. Jag vet inte.

Och han tyckte med ens att de orden summerade hela hans liv.

– Du skrämmer mig, sade hon. Jag vet inte –

Han närmade handen mot sina läppar, lät den snudda vid
dem. Verklighet, dröm. The moon of heaven ...

Nej, jag drömmer, tänkte han.

Han såg på henne. Hon var klädd i ett vitt plagg, ett slags
kort toga. Så annorlunda hon varit i bergen.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:23:17 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verkligh/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free