- Project Runeberg -  Detta är verkligheten /
0228

(1980) [MARC] Author: Bertil Mårtensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - konung Tabkahr var en kortväxt man

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det främsta symptomet på deras sjukdom, att de saknar
omdöme. Kommer revolten, så kommer säkert även ett anfall ...

– Mina män kan tyvärr endast iaktta rent yttre händelser,
truppsammandragningar och sådant. Kanske pågår maktkampen
just nu i det tysta ...

– Vi får se ... vänta och se ...

De stod på slottsterrassen och såg ut över parken. Den var
som en lummig, doftande oas, mellan de höga, karga byggnaderna
i borgen. Infattad liksom Denetah låg infattat mellan
de gigantiska bergen.

Han har accepterat mig, tänkte Carl. Han har inte ställt
några frågor. Han behandlar mig som sin son ...

Deras samtal upplöstes och förflyktigades i kvällsluften.
Tabkahr gick in och Carl stod ensam kvar.

Det är annorlunda den här gången, tänkte han. Det är mycket
annorlunda. Varför?

Han sökte ett svar, och det kom genast.

Det är för att jag själv är förändrad. Jag är mig själv den
här gången, jag har min egen identitet.

Men är det bara det?

Han hade en fruktansvärd förmåga att kunna ställa frågor,
som inte kunde entydigt besvaras.

Jag är mig själv, tänkte han. Jag är jag. Det var som en
besvärjelse han uttalade mot alla sina tvivel, sin osäkerhet ...

Och plötsligt var hans tankar åter tillbaks i den värld han
lämnat. Han hade lämnat den frivilligt, men nu kunde han
inte släppa den.

Så många frågor ...

De fostrade mig till en anakronism, tänkte han. Till en främling
i min egen värld.

Sedan tänkte han: är det sant? Du testades, du förflyttades,
du testades igen ...

(Du blir aldrig lycklig någonstans.)

Jag är en främling även här, ibland, tänkte han. Ibland känner
jag mig främmande även här, i den värld som är jag.

Abrupt vände han om och gick in, vandrade genom salarna,
uppför trappor och genom fackelupplysta korridorer.

När han nådde dörren, som ledde in till hennes rum,


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:23:17 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/verkligh/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free