- Project Runeberg -  Detta är verkligheten /
0229

(1980) [MARC] Author: Bertil Mårtensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Bertil Mårtensson is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - konung Tabkahr var en kortväxt man

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tvekade han, sedan gick han in. Att själv öppna dörrar, tänkte han.
Det är underbart ...

Hon stod borta vid fönstret och märkte först inte att han
kommit. Han gick bort och ställde sig bredvid henne, och hon
vände ansiktet mot honom och log snabbt.

De stod tysta bredvid varandra.

Han betraktade henne.

Hon är jag, tänkte han, en del av mig. Och jag känner henne
inte. Men är det fel? Skulle jag vara mera lycklig om jag
kände henne?

Du måste förstå detta, sade den tysta rösten inom honom.
Om du är lycklig eller inte, beror på dig själv. Endast på dig
själv. Orsakerna finns alltid ytterst hos dig själv ...

Plötsligt sträckte han ut en hand och rörde vid henne och
hon ryckte till. Han drog henne intill sig och de kysstes och
stod sedan tätt tillsammans.

Hennes hand strök utmed hans rygg. – Jo, viskade hon, du
är verklig, du finns ...

Hon förnimmer mig, alltså finns jag till.

Sedan släppte hon sitt grepp. – Kom, viskade hon, jag vill
att vi skall älska, här ...

Skinnet från kattdjuret han dödat, vilket nu blivit preparerat,
låg som en matta på golvet. Hon ställde sig mitt på den.

Han följde efter och med ett underligt lugn hjälpte han
henne att lösa upp hennes dräkt.

*



Efteråt, flera timmar senare, låg han vid hennes sida och
lyssnade till hennes jämna andetag. Hans hand strök lätt upp över
hennes bröst och rörde vid hennes ansikte, hennes hår. Den
andra handen vilade orörlig vid hans sida på fällen. Så mjuk
den var ... Hur kunde en sådan mjukhet ha rymt en sådan
styrka och lust att döda?

Han vände sig om och låg på magen. Månljus föll in
genom fönstret och lyste upp en liten fläck av fällen och han
stirrade på den länge, innan han upptäckte vad som var fel.

Det kattdjur han dödat hade haft en fläckig fäll.

Den här var gyllene och det fanns inte en färgskiftning i den.



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:40:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/verkligh/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free