Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allmäna betraktelser över världsbyggnaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Herschel för få år sedan genom mycket
fullkomliga Achromatiska Tuber och stora Spegel
Teleskoper upptäckt Zonlika bälten, men
hvilka synts svagare än i Jupiter. Den sednare
upptäckte en stor fläck i Saturnus år 1780 och
med medelmåttiga Tuber synes den stora
märkvärdiga ring, som närmast omgifver Planeten
och tycks vara en fast kropp som upptar
Solens ljus, men återkastar det blott på des
eqvator. Med Herschelska
Teleskoper hafva Saturni sju Månar blifvit synliga, och
troligt är att han har ännu flera [1], Mercurius
är liten med lifligt ljus, och är så nära Solen
att han endast är synbar vid morgon- och
aftonskymningarne, hvarföre äfven hans yta är
föga bekant. Likväl har Schröter märkt
anledningar till berg och en Atmosfer omkring
honom [2]. Sjelfva den stora lysande Solen,
har sina fläckar, hvilka i storlek öfverträffa vår
Jord [3]. Fordom blefvo de hållna för skyar
eller utdunstningar från Solen; men nu anses de
med mera sannolikhet som fördjupningar i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
